När man varit hos farmor

Farmors matsalsdel i vardagsrummet. Jag älskar de mörka möblerna mot de ljusa väggarna.
 
Jag tänkte visa någonting som jag verkligen, verkligen älskar. Delar av min farmors hem. Det är alltid lika roligt att vara hos farmor över helgen! Jag blir så inspirerad av att vara där. Hon har det så fint, med gamla möbler som passar ihop, fina färgval som harmoniserar och älskad konst på väggarna. Framförallt så har hon det rent. När hon och hennes man köpte lägenheten gjorde de ett stambyte och renoverade, så det är fortfarande fräscht sedan dess. Det kan inte vara mer än tio år sedan, som de "downsize:ade" från hus till lägenhet. Med neutrala väggar och föremål som drar blicken till sig istället. Deras hus, som dem bodde i när jag var liten, såg ut på samma vis. Fina trägolv, ljusa väggar, vackra möbler och personliga föremål. Jag tror att farmors hem är det som inspirerat mig mest efter att jag flyttat hemifrån. 
 
Farmor älskar prydnadssaker och har med åren köpt på sig många från olika resor. Personligen är jag inte alls mycket för prydnader, men dem jag har älskar jag. Farmors prydnader lekte jag ofta med som barn... inte alla, så klart. Hon ställde dem som vi fick leka med i mer barnvänlig höjd. Jag var alltid så fascinerad över bristen på damm trots mängden prydnader.
 
När jag flyttade hemifrån fick jag min mammas gamla gästsäng, en liten byrå från Netto (eller kanske Lidl) och en sekretär från loppis för 150kr. Sektetären fyllde jag med porslin och matlagningskärl som mormor, farmor och deras vänner donerade. Jag kommer ihåg hur glad jag var att det påminde lite om farmors hem, med vita väggar och mörka möbler. Och jag låg i sängen och fantiserade om att springa på loppisar och köpa vackra, gamla möbler istället för det jag hade. Så som farmor gjort. Hon började också med ingenting, men sprang på auktioner, antikaffärer och loppisar för att hitta möbler. Mycket i hennes hem är just fynd. Bokhyllorna köpte hon nya, likaså TV-bänken och soffbordet, fåtöljen och soffan. Men skänk, matsalsbord och stolar, vitrinskåp och hörnskåpet var alla fynd i mer elelr mindre brukbart skick. Farmors man, min styvfarfar, återställde allt till fantastiskt skick med försktig och kärleksfull hand.
Som barn drömde jag också om kristallkronor. Det är något jag fortfarande vill ha, men nu har vi så lågt i tak att jag har svårt att se hur det skulle fungera. Soffbordet ovan fick framor inte köpa medan hennes man levde, för han tyckte det var fult. Jag blev så stolt när jag hörde att hon köpt det efter att han gått bort, som ett första steg i att gå vidare efter en sådan stor och hemsk förlust. Det tyckte jag var så fint och starkt gjort!
 
Min farmor har vinrött som basfärg i vardagsrummet, och lila som bas i sovrummet. Men hon är inte rädd att blanda mönster och färger. Det tycker jag gör hennes hem så levande och mysigt! Jag älskar också hennes stora mattor. Vi har samma smak när det kommer till mattor. Jag älskar också persiska mattor med mönster och färg. Jag har dock inte några själv, mest för att jag varit för snål. Och för att dyra matter och husdjur inte riktigt känns som en logisk väg att gå. Jag har köpt alla mina egna mattor på olika utförsäljningar, reor eller loppisar. 
"Äppelmöbler", ostindiaporslin och figuriner från en svunnen tid.
 
Nu när jag är hemma på Gotland igen ser jag likheterna mellan oss tydligt. Hon har också ett sminkbord i mörkbetsat trä. Antagligen är det omedvetet det jag efterspeglat när jag loppisfyndade mitt skrivbord och fick pigtittaren av syrran. Jag dras dock mor lite mer dramatiska detaljer jämfört med min farmor. Jag älskar barock och rokoko, så mina val tenderar till att vara aningen mer våghalsiga än hennes. Hennes hem är mer stilrent och med rena linjer. Jag har grått istället för vita väggar, och gärna tapeter där sambon tillåter mig, helst i klassiska, svulstiga mönster. Jag gillar tapeter som känns som om dem hör hemma i Downton Abbey... förresten gäller det nog hela min stil. Downton Abbey-inspirerat möter Gotländskt kalk och fårskinn.
 
Så här ser farmors sovrum ut, i lila tema. Enkelt och avslappnat. Nu har hon dock tröttnat på att bädda den här gigantiska sängen och letar efter en 120-säng istället. Så det blir nog sommarens projekt, att leta en snygg trägavel till en 120-säng!
 
Vi delar båda en kärlek till mönster, men farmor är mer påverkad av att ha växt upp under 1900-talet med alla epoker av moderna tyger. Jag är mer för mönster från 20-talet eller helst århundrandena innan. Jag älskar klassiskt asiatiska, franska eller engelska mönster, gärna detaljerade blomsterslingor. Farmor har inslag av det, men kan lika gärna ha mer stiliserade mönster på sina kuddar och gardiner. 
 
Linneskåpet är ytterligare en "äppelmöbel" och fullt av dukar och annat vackert.
 
"Äppelmöblerna" är väl egentligen bondmöbler från början, enkla bruksmöbler med små detaljer som får dem så där Lisa Larsson-mysiga som man verkligen vill ha ett hem. De är i Jugend-stil från tidigt 1900-tal och var hemskt populära ett tag, så det finns en hel del på loppisar för den som letar. Farmor förälskade sig i dem tidigt och letade upp dem möbel för möbel. Min styvfarfar restaurerade vid behov, slippade och betsade så att dem matchade. Nu ser det ut som ett set som alltid hängt ihop. 
 
Farmor har mer klassisk konst men jag börjar sakta men säkert hitta tavlor jag gillar på loppisar. Vi har mer fotokonst hemma hos oss, av förklarliga skäl. Men hon har en av mina bilder i hallen! Roligaste tavlan hon har är nog den nakna kvinnan. Den gav hon farfar i födelsedagspresent, men efter skillsmässan träffade han en ny kvinna, som trodde det var en bild på farmor och fick farfar att ge tillbaka den. Så nu har farmor henne på väggen. Och nej, det föreställde inte farmor.
 
Min farmor är en cool kvinna. Hon föddes som enda dotter på en liten månskensbondgård. Föräldrarna var fattiga och hade varit dräng och piga innan de ärvt en obligagion och vunnit tillräckligt för att bygga den egna lilla gården. Farmor tvingades vara den ansvarsfulla och duktiga dottern medan bröderna fick mer frihet. När hon väl gifte sig höll hon hårt i pengarna och höll sin lilla familj i ordning trots att inkomsterna inte var de högsta. Vad jag har förstått behövde pappa aldrig sakna någonting när han växte upp, utan kunde få en cykel eller annat han önskade sig. Så fort pappa flyttade hemifrån flyttade farmor också ut, och några år senare började hon gå ut med sin ungdomskärlek. Det var först då hon kunde börja leva ut sina drömmar, och tillsammans åkte de på auktioner och loppisar. Deras ekonomi var bra och sparandet ännu bättre, så de hade alltid råd att resa, äta god mat och njuta av livet tillsammans. Huset de köpte renoverade de kärleksfullt och som barn låtsades jag vara en prinsessa när jag var där. Jag kände mig som en prinsessa bland de strukna linnedukarna, de mörka trämöblerna, askarna fulla med smycken och överflödet av mat och fika som serverades. Jag och min syster fick sitta på deras överkast i deras fina säng och hon hade ett smyckesskrin med olika smycken vi fick leka med och ta på oss. 
 
Antagligen är det därför det är så viktigt för mig att ha ett överkast på sängen. Det känns så inbjudande och trevligt. Antagligen är det därför jag är en av de unga som fortfarande har duk på köks- och vardagsrumsborden. 
 
Farmor är nog den släkting jag känner mig mest lik. Jag älskar henne så otroligt mycket och besöker henne så mycket jag bara kan. Jag hoppas att jag blir en lika underbar farmor (eller mormor) om många, många år. Hon är en av de allra finaste människorna på jorden och jag är stolt över att vara lik henne, både på de vis jag kan och på sätten jag inte kan påverka.
 
Bild pappa skickade till mig på farmor som ung. Vi är till och med lika till utseendet.
Har du någon släkting du gillar extra mycket?
 
 
#1 - - Dan Brickman:

Väldigt fint skrivet om min kära mor. Hon var väldigt sparsam och vi hade det alltid rent och fint och kunde äta vad vi ville hemma. Min far var tyvärr tvärtom när det gällde pengar men accepterade oftast att mor ändå fick sista ordet. Oftast.

Dock var min far väldigt noga med att hålla rent han med så ibland kunde jag tom tycka att det var väl städat hemma.

Hon har det väldigt fint hemma och jag håller med om att jag också skulle gilla att ha än äldre möbler och kanske lite mer dramatiska färger i rummen men det var nog en kostnadsfråga också. Möbler före världskrigen var och är nog betydligt dyrare än de mor har. Dom flesta i hennes lägenhet är mellan 30-50 talen. Ditt hem kommer nog i sinsom tid att vara precis lika fint och säkert mer mysigt än farmors skulle jag tro :)

Svar: Tack pappa! <3 Ja, så är det ju absolut. :-)
Annie Brickman