När Annie...

Det är så tomt hemma nu. Efter en fartfyllt helg med nästan hela släkten här, har en efter en åkt hem. Kvar längst var mamma, och vi har pysslat med en enklare renovering de senaste dagarna. Jag blev tyvärr sjuk och har legat med feber och ordentlig hosta (mamma trodde det var halsfluss men jag är för envis för att kolla upp sådant, och det gick ju över tillslut) så det blev lite fördröjt. Min röst är fortfarande hes och jag hostar fortfarande, men det är lugnt. I helgen är det bröllopsfritt, så jag ska vila lite har jag tänkt... mellan hamrandet och skruvandet, så klart. För det här måste bli färdigt.

 

Just nu är det kaos. K.A.O.S. Och det kommer väl att bli så ett tag, tänker jag rent logiskt, men samtidigt vägrar jag att det ska hålla sig så här. Idag ska vi ha barnvakt några timmar och då ska vi kämpa för att bli färdiga(re). Biblioteket tog ju ett halvår, men då kom foglossning, ekonomi och jobb ivägen. Det här borde rimligtvis gå fort, för jag är ju inte gravid, ekonomin är bra nog och jag vet ju hur jag ska göra (vi kör samma stil som biblioteket). Det här borde kunna slutföras på några veckor, och inte månader. Men så här såg det i alla fall ut igår medan vi utnyttjade de sista timmarna med mamma här. Jag avskyr att vi bor så långt ifrån varandra. Men jag skulle samtidigt inte ha det på något annat vis.