När man är hemma igen

 
I helgen var jag på ett magiskt bröllop, där jag var fotograf första halvan och gäst andra. Bruden var en person som betytt otroligt mycket för mig under mitt liv som ung vuxen. Hon upplyste mig om att jag var 16 år första gången vi träffades. Vilken resa hon sett mig göra, delvis guidat mig igenom - och vise versa. Idag har vi varsin liten, varsin drömkille, varsitt hus och varsina företag. Även om våra vägar sett helt olika ut, våra vardagar ser helt olika ut, så har vi så mycket gemensamt. Det var så vackert att fotografera hennes bröllop.
 
Något annat som var vackert var att både min mamma och syster var där. Mamma var brudtärna och syrran höll Livia, medan jag fotograferade och sambon filmade. Det var ett otroligt speciellt bröllop på alla sätt och vis. Just nu håller jag på att importera och säkerhetskopiera alla bilder och videofiler, något som tar evigheter när man tagit så sinnessjukt många bilder. Till råga på det verkar jag, Livia och syrran ha dragit på oss en lindrig förkylning. Jag och syrran har lite ont i halsen och Livia snörvlar. Men vi mår bra allihop och är på gott humör. Syrran och mamma är här i och med att det är Namngivning för Livia på lördag, något jag verkligen ser fram emot! Äntligen ska vi avslöja vilka namn vi valt åt Livia, och varför. Äntligen ska vi samla släkt och vänner för ett härligt litet sommarkallas. Det ska bli så himla roligt!
 
↑