När man funderar kring barnkläder
Livia vet inte om det än, men hon är världens lyckligast lottade lilla bebis! Hon har fått så himla mycket från släkt och vänner, både fysiskt och mentalt! I klädväg märks det väl allra tydligast. Dessa plagg på bilderna fick hon när hon föddes, av olika personer. Nu kan hon ha dem! Jag skulle aldrig köpa vitt till mitt eget barn, men jag har inget emot att få det av andra. Det är mode nu och Livia har fått många plagg i den färgen. Det är verkligen fint! Särskilt den här härliga hundtröjan. Första tröjan Livia haft på sig!
Men varenda fläck syns tydligt på vitt, och jag har ingen lust att använda blekmedel i kläder som mitt barn ska ha på sig. Jag föredrar av praktiska kläder med mönster och lite färg på, för då syns inte eventuellt spill. Både jag och hennes pappa har spillt på henne när vi haft henne i famnen (nej, ingen av oss dricker varma drycker när vi håller henne så det är ljummet eller kallt som droppar på henne då och då...). Det roligaste var när sambon tappade blomkol stekt i gurkmeja, som blev en stor, gulaktig fläck i hennes nacke. Den som vet hur bebisbajs ser ut när man helammar kan föreställa sig min förvåning när jag fick syn på fläckens placering. Ryggbajs i all ära, men...
Helvita kläder är fantastiskt fina, men inte praktiska för oss. Jag tror inte ett enda vitt plagg är ofläckat...
Vidare kan jag slå ett slag för plagg med inbyggda strumpor! Så smidigt! Det här med babystrumpor är annars det svåraste som finns. De behöver ha strumpor för att inte bli kalla, men de är verkligen duktiga på att sparka av och tappa bort dem. Jag har lärt mig så mycket om barnkläder och om mig själv sedan jag blev mamma. Till exempel att det ska vara praktiskt, praktiskt och praktiskt. Strumporna, om jag hittar dem och kan lägga dem i tvätten samtidigt, tvättar jag i en tvättpåse för att de ska hålla ihop.
Jag älskar omlottplagg och avskyr när det ska dras över huvudet - för Livia blir irriterad och det är bökigt. Omlottplaggen eller plagg som knäpps utan att jag behöver dra det över hennes ansikte är mycket smidigare och efter några gånger lär man sig hur det fungerar. Jag har läst att andra föräldrar kan hata dem, så det är nog en smaksak precis som allt annat. Till det säger jag bara: allt är svårt i början. Man vänjer sig. Vid omlottplagg så väl som att dra kläder över barnets huvud. Och vid att ha fumliga föräldrar...
Men som sagt, så är Livia den lyckligaste tjejen i världen. Hon har fått så mycket fina kläder. både som nyfödd och nu. Jag fick en hel säck kläder med mig från min syssing förra veckan, massor av fina plagg. Det här med att "lånbyta" och ärva kläder av varandra är det finaste som finns. Barnkläder blir ju inte slitna på samma sätt och det krävs många barn innan de är så urtvättade att de känns ofräscha. Det enda med begagnade kläder är att de kan ha krymt något beroende på hur tvättade dem blivit, så det är inte säkert att storleken i lappen stämmer med den verkliga storleken. Ibland kan dem dessutom ha tappat formen eller töjts ut... men oavsett, så vill jag slå ett slag för att donera sina använda barnkläder och för att ta emot från andra. Det gör gott mot plånbok och miljö. Vi kommer att donera alla kläder när vi känner oss klara med barn. Syrran kommer att ha första tjing och sedan blir det vänner, loppis eller välgörenhet. Bättre det än att det ligger på en vind och blir dåligt. Jag kommer nog att spara ett eller två plagg per barn, som betytt lite extra mycket, men annars ser jag hellre att det älskas och används nu, än att det blir liggande i 30 år i väntan på eventuella barnbarn. Jag kommer nog att behålla mina gamla klänningar, dock, för det känns väldigt roligt, att de redan hängt med i snart trettio år.
Alla dessa miner! Småbarn är så underbara! <3