När man haft namngivning
Vilken. Dag. Vi. Hade. Igår.
Wow. Det blev så bra. Det var alltså namngivning för Livia, en fest där vi avslöjade hela hennes namn och berättade varför vi valt just dem. Alla närmaste vänner och släktingar hade samlats, med väldigt få undantag. Sambons pappa och hans fru ställde upp och gjorde så mycket för oss. De lånade ut sitt hus och trädgård, ordnade med mat, porslin, bestick och disk. Sambons mamma gjorde en somrig tårta. Det enda jag bidrog med var typ att planera det, dekorera, baka muffins och ordna musik. Sambon skrev lite adresser och blandade dressing, bar saker och underhöll gästerna.
Dekorationen var enkel: jag fyllde glasskålar med grus och lade ett ljus i dem, mest för att pappersdukarna skulle ligga kvar. Natten före sydde jag och mamma vimplar av resttyger jag hade hemma, och i smyg just innan skrev jag ut hennes namn på den ena av dem.
Jag bakade muffins, och fick lite hjälp att blanda till frosting. De glutenfria hade smak av chailatte och choklad, de glutenfulla (för det borde ju vara det riktiga namnet på muffins med gluten i?) var vanilj och choklad. Frostningen smakade apelsin. Jag hade även köpt lite småkakor, men det hade jag nog kunnat skippa.
Vi drog igång med en liten ceremoni där vi hissade flaggan och sedan berättade om namnen. För er som inte var där kan jag avslöja att hon fick heta Livia Linnéa Hildur. Livia är hennes helt egna namn som bara är hennes. Linnéa är efter min syster men även min mormor och Kusin har det som mellannamn. Min syster betyder otroligt mycket för mig. Hildur bestämde vi efter läkaren som förlöste Livia, och efter mormors syster, en fantastisk kvinna med mycket humor och styrka, en riktig bondmora som pysslade, bakade och skapade. En otroligt fin förebild.
Det fanns alltid en famn till Livia! Och två jämnåriga kompisar kom också, den här pärlan en dag yngre. Tack till alla som kom, och till alla som var där i tankarna. Vilken härlig dag det blev!