När man har en favoritplats

Det minst intressanta rummet i huset för oss vuxna har blivit Livias favritrum. Och sedan en vecka tillbaka, lite drygt, kan hon se mobilen som dinglar ovanför henne. Eller, sedan en vecka tillbaka är hon intresserad av den. Hon kan försöka skratta åt den om vi sätter snurr på den, men mest ligger hon nöjt och kvittrar med den. Vi ärvde den av sambons barndomsväns barn och det saknas ett djur, men det stör inte Livia ett dugg. Nu är även babygymmet intressant, men inte lika länge. Det fick hon förresten ärva av samme familj! Det är så roligt när saker kan gå i arv istället för att allt ska köpas nytt hela tiden. 
Två månader och så härligt aktiv och nyfiken!