När Annie...

Vi har en ny morgonrutin. Varje morgon går jag och sambon upp först medan Livia sover vidare. Hon brukar vakna lagom till att kaffet är uppdrucket. Då går någon av oss upp, byter blöja och flyttar henne till sängens mitt, under lampan och sätter upp hennes mobil. Mamma gjorde ugglorna och jag har monterat ihop den. De pinglar när de rör sig. Är det varmt har vi dörren öppen och vinden leker med henne. Är det kyligt sätter sambon ett band om hennes vad och fäster i någon av ugglorna, så att hon själv får dem att röra sig. Hon kan ligga så länge och titta på dem, prata med dem och le åt dem. Hon försöker skratta ibland, men det blir mest en tyst rad av leenden och flämtningar än. 

Som mest har hon legat här i en hel timme, innan hon börjar säga till att det är dags för lite brunch, en ny blöja eller helt enkelt lite ombyte i leken. Då kommer oftast jag upp och hämtar henne. När man kommer får man ett stort leende. Hon har ett så fint morgonhumör, vår lilla toka. En riktig liten solstråle!

 

Tyvärr lutar hennes vagga någonting vansinnigt, så jag är lite orolig att lägga henne där utan övervakning. Hon har legat där ett par gånger medan jag pysslar i rummet, men det är allt. Vi letar annan säng till henne, en spjälsäng först och sedan i framtiden en växasäng. När jag hittat någonting tänker jag att den här mobilen ska få hänga över sängen.