När man visar själva midsommarfirandet
Midsommar på Gotland, det är en fantastisk upplevelse på många sätt. Naturen är fantastisk här, och det är en av Sverigest absolut soligaste platser. Ändå var det inte helt perfekt för oss i år, mest på grund av bristande planering och för att min käre sambo gav sig ut på en spontan joggingtur en halvtimme före hans mamma och barndomsvän var beräknade att komma. Det gjorde oss lite sena men vi hann i alla fall fram till Nyhamn i tid att se stången resas.
Vi hann däremot inte brygga kaffe eller knyta några kransar. Jag började men gav upp och tog en fejkkrans istället. Då kände jag mig lite midsommarfin i alla fall! Och dagen till ära hade jag en ny klänning från H&M. Jag gillar inte den butiken, men jag var desperat att hitta ett amningsvänligt plagg snabbt. Livia hade en ännu finare klänning! Hon hade en jordgubbsdröm som, köptes av min pappa i London 1991, om mamma minns rätt. Lagom sval och då vi skippade den medföljande "trosan" som döljer blöjan, var det enkelt att byta på henne under dagen.
Vi "matchade" klänningen med en solhatt från H&M som skulle vara för barn 2-4 månader gamla. Livia är snart 3 månader men den var hopplöst för stor på henne! Små barn ska ju skyddas från solen och vi gjorde vårt bästa med en tunn filt och mössan. Bägge gled av konstant.
Det var i alla fall gott om folk i Nyhamn. Jag tror dock vi åker till Lickershamn ändå nästa år, för det gick inte att höra någonting av vad som sades i mikrofonen och traditionalisten i mig grät inombords när de ändrade texterna i de klassiska låtarna. Det sjöngs om chips... förnyelse i all ära, men chips?! Dessutom var Blåelden fin, men inte alls rolig att sitta bland. Den var stickig!
Men sambon hade bakat en försvinnande god kaka, som skulle föreställa kladdkaka. Han har ett fantastiskt recept som är nyttigt och gott, men den här gången hade han improviserat. Resultatet var gott, särskilt till jordgubbar, men inte alls som kladdkaka. I efterhand ångrade jag att vi inte gjort någon midsommartårta. Nästa år! Sambon hade även gjort vårrullar till lunch och en raw-kanelbulle. Inte min typ av fika, även om smaken var god. Det känns liksom inte färdiglagat, var klibbigt och lite "too much" för mig. Jag är av åsikten att fika ska vara gott, hellre än nyttigt, och ska man vara nyttig väljer man bort fikat helt. Men när det kommer till Livia i framtiden ser jag hellre att hon äter dessa typer av kanelbullar än riktiga... jag är en hycklare när det kommer till fika för mig kontra fika till barn! Ju mer tårta till mig, ju bättre...
Sambon var söt och lånade kameran en hel del. Jag hamnade på bild en hel del! Det gjorde även Livia och hennes nya favoritsyssla: greppa tag i saker och stoppa det i munnen. Hår, skjortor och tröjsnören står på topplistan. Livia hamnar på bild typ varje dag. Men det är otroligt kul att gå tillbaka genom bilderna och se hennes utveckling! Wow, det går verkligen så fort som alla säger!
För några veckor sedan greppade hon bara saker av misstag. Nu sträcker hon ut handen och kämpar med motoriken för att få tag, och när det greppats ska det in i munnen. Hon suger mycket på sin egen hand just nu. Det är nog inte dags för tänder riktigt än, men det märks att hon är på väg in i en ny fas. Vi siktar på att låta henne börja smaka riktig mat vid omkring 4 månaders ålder, om hon vill, och det verkar som att hon kommer vilja det.
Hollie fick också massor av uppmärksamhet. Både av oss och av andra. Hon fick häsa på både nya hundar och nya människor, så hon var nöjd med dagen. Framförallt fick hon umgås med sambons mamma, vilket är hennes favoritperson på jorden efter oss. Eller ibland före oss, då det är lite färre regler och mer godis hos henne...
Ja, som sagt smakar Livia på det mesta nu. Pappas hår smakade inte gott. Farmors famn var desto bättre. Där kunde hon avnjuta sin matkoma i lugn och ro!
Det var vår midsommar! Ingen dans, men det tar vi nästa år! Det lär Livia gilla då...