När Livia besökte fastlandet för första gången
Hej måndag och ursäkta tystnaden här i helgen! Jag satt med ett inlägg i fredags men insåg att jag behövde packa innan färjan gick, och det här med att packa till en liten bebis, sig själv och göra huset redo för att stå övergivet ungefär 48 timmar tog mycket längre tid än vad vi båda två trodde. Man behöver väl inte så mycket, tänkte vi först. Vilket var sant, ungefär. Men det gäller att packa rätt grejer. Vi hade för få klädesplagg med oss. Hemma har hon nästan bara blöja, för vi kör "hud mot hud" som BB och BVC predikar om. De mesta i storlek 50var dock i tvätten, så vi chansade och tog med det vi hade. Att packa och fixa tog nästan tre timmar eftersom vi knappt hittade det vi behövde... dags att försöka städa!
Redan på färjan märktes det nya livet som småbarnsförälder. Först läckte blöjan och jag satt med en lycklig bebis i famnen, väldigt smutsiga jeans och en smutsig bebisoverall. Tog en ren blöja och ett ombyte, våtservetter och ett underlägg till skötrummet och skulle byta. Men så kissar den lyckliga bebisen på skötbordet. Vet ni vad som händer när man kissar på ett glatt underlag på en gungande båt? Om vi säger såhär: Livia fick sitt livs första bad i handfatet på Gotlandsfärjan. Hon tyckte inte alls om det. Jag skrattade bara åt eländet. Så den här nyblivna mamman lärde sig att ta med hela väskan vid nästa besök för blöjbyte... och nästa gång tar jag med ett ombyte till mig upp från bilen. Nu blev det raggartvätt och blöta jeans resten av vägen över havet.
Men vi kom fram till fastlandet och körde vidare mot Kalmar, där vi (jag, sambon, Livia och sambons mamma) bodde hos sambons gudföräldrar. Det älskar jag med båda våra familjer. Vi åkte alltså till Kalmar från Gotland för att hälsa på sambons farmor och bodde hos hans faster och farbror tillsammans med sambons mamma. Fastän hans föräldrar separerade för flera år sedan är dem en enda stor familj, precis som vår. Separationer behöver inte innebära hårda ord, bråk och brustna relationer. Sambons föräldrar är fortfarande goda vänner och jobbar ihop.
Vi fick tvättat, som tur var. Det blev en hel del handtvättande den här helgen och vi hade för få plagg med oss både till mig och Livia. Den enda som verkligen hade allt som behövdes var Hollie, som njöt i fulla drag av att umgås med sambons mamma. Till och med sambon blev lite nerkräkt...! Men Hollie blev bortskämd och klappad, höll sig ren och fin och hade det bra.
Nog om tvätt. Vi besökte i alla fall sambons farmor! Hon är en underbar liten dam med bekymrad blick och när sambon flyttade till USA sa hon adjö eftersom hon trodde hon skulle vara död innan han kom tillbaka. Men nu är han hemma igen, hon fyllde just nittio och hon har fått hålla sitt första barnbarnsbarn som kommer kunna kalla henne gammelfarmor. De andra 13 barnbarnsbarnen som hunnit födas är hon gammelmormor till. Hon var hemskt dålig nyligen och vi ville verkligen att hon skulle få träffa släktens senaste tillskott. Dagen till ära var hon väldigt trött, men hon blev väldigt glad av att få umgås med en liten bebis. Hon log nästan hela tiden.
Sambon frågade om gamla recept, så efter fikat tog hans faster fram vad som fanns och tillsammans gick dem igenom det. Mycket nostalgi blev det, och en hel del skratt! Livia var tämligen ointresserad. Hon var nöjd i pappas famn mestadels, men krävde lite snacks då och då i form av lite amning i min famn. Hon var vaken nästan hela tiden och filosoferade över livet i godan ro.
Det här med gamla recept är något som sambon blivit mer intresserad av. Han såg nämnligen en dokumentär om gammal, traditionell turkisk mat och råkade säga till mig att "Synd att vi inte har någon kulinarisk tradition i Sverige" varpå jag svararde att "Klart vi har, men de håller på att dö ut helt nu när våra gamla bor på hem eller får maten färdiglagad av hemtjänsten. Deras kunskap har eller håller på att dö ut. Frågar du min mamma kan hon berätta om rätter hennes mormor gjorde som nu inte finns kvar eftersom hon aldrig skrev ner dem".
Och så är det ju mest, de gamla lagar inte mat längre och vi unga lagar färdigmat, halvfabrikat eller utländska, "spännande" recept. Gamla traditionella rätter som förr var husmanskost, lagas inte. Typisk svensk mat idag är typ falukorv, men så var det ju inte för när min mormor var ung och hennes mamma stod vid spisen.
Jag älskar gamla människor. Det är så roligt att höra deras historier. Deras liv när dem var i min ålder var så olika mitt, men ändå så likt. De fick också barn, älskade andra människor, funderade över arbetslivet och lagade mat, pysslade hemma och löste vardagsproblem. Helt andra vardagsproblem än vad vi löser idag! Sambons farmor berättade hur hennes pappa hämtade barnmorskan med häst och vagn under en snöstorm när hennes syster föddes. Hundra år sedan och helt andra livsvilkor.
Sambon med sin farmor och vår dotter.