När Livia är sju månader
Du är sex månader nu, Livia. Jag kan inte förstå hur fort det går och hur mycket du utvecklas. Det går verkligen så snabbt som folk säger. I ena stunden var du en liten klump av värme som bara sov på mitt bröst, och plötsligt har du ställt dig upp och försöker knalla iväg på egen hand. Du har lärt dig så himla mycket på sju månader, mer än vad jag trodde man gör, så om och om igen har du överraskat och förvånat mig. Vissa mammor tävlar om hur tidiga deras barn är med saker, och visst är jag stolt över dig, men jag skulle hellre vilja att du lugnade ner dig. Världen finns kvar imorgon och det är ingen brådska. Du kan vara min bebis ett litet tag till. Men jösses, vad jag älskar det barn du håller på att bli.
Nätterna är aningen bättre igen. Du vill gärna inte somna för kvällen, men du brukar bara vakna en gång igen. Två när du var förkyld. Så vi kan inte klaga. Däremot somnade du inte före midnatt på hela den här veckan, vilket jag tyckte var lite marigt. Trots att jag försökt börja med kvällsbad för att skapa mer rutiner kring just nattsömnen. Hittills har du inga rutiner; du visar när du är trött och somnar, vanligtvis någon gång mellan 8 0ch 10 på kvällen, vaknar vid tre och somnar sedan om till 7-8 på morgonen. Helt okej ändå.
Dagarna är så roliga. Jag är ju mammaledig nu och vi har så roligt. Förra helgen lärde du dig krypa ordentligt även om det går fortare att åla, så när du har bråttom gör du ändå så. Och nu i veckan ställde du dig upp för första gången. Sedan dess ställer du dig upp så fort du får en chans. Du trillade rejält igår och jag ringa 1177 för säkerhetens skull, men det var ingen fara. Det är sådant som händer nu när man är 7 månader och vill utforska världen. Du behöver inte ha bråttom älskling. Du kommer att lära dig att gå tids nog. Och sluta utforska trappan! tack och lov att vi satt upp grind! För nu behövs den. Du kryper efter oss mellan rummen i full fart, jagar katten och försöker ta Hollies boll. Hon uppskattar det dock, äntligen någon som leker med henne!