När man är på väg bort
Jag sitter på färjan och lyssnar på slamret i restaurangen. Det känns som om jag suttit här länge, men färjan hade ut för en kvart sedan. Jag är på väg mot fastlandet, ensam. För en gångs skull är det jag som ska till Ramnäs, på samma utbildning som sambon gick i somras. Den kallas för WOW-kurs och handlar om mental utveckling och personlig hälsa. Egentligen så känner jag väl inte att jag behöver den, men jag vet också att det här året är det tuffaste i mitt liv än så länge, och alla verktyg jag kan använda för att forma den framtid jag vill ha behöver jag.
Det är självklart för de flesta att gå på gym, att träna. Men de allra flesta skyggar vid tanken på att träna sina tankebanor. Ändå är ens inställning och ens syn på världen mycket viktigare: kommer dagen då du förlorar benet är det dina tankebanor som hjälper dig att komma på fötter igen, och inse att "komma på fötter" inte behöver vara fysiska sådana. Det är höst nu, mörkret har fallit över Sverige. Hur många klagar inte över det, skyller sitt dåliga humör på regnet eller blåsten? Ja, du känner säkert många som påstår att de blir negativa på hösten. Dessa människor är troligtvis negativa och trötta året om, men på hösten hittar man perfekta ursäkter.
Det är självklart för de flesta att gå på gym, att träna. Men de allra flesta skyggar vid tanken på att träna sina tankebanor. Ändå är ens inställning och ens syn på världen mycket viktigare: kommer dagen då du förlorar benet är det dina tankebanor som hjälper dig att komma på fötter igen, och inse att "komma på fötter" inte behöver vara fysiska sådana. Det är höst nu, mörkret har fallit över Sverige. Hur många klagar inte över det, skyller sitt dåliga humör på regnet eller blåsten? Ja, du känner säkert många som påstår att de blir negativa på hösten. Dessa människor är troligtvis negativa och trötta året om, men på hösten hittar man perfekta ursäkter.
Dåliga vanor och betéenen blir lättare att ursäkta. Våra tankebanor och vår livsinställning går dock att ändra. Jag har tränat på det här sedan jag var fjorton, så jag anser mig ganska bra på det. Men inte bäst. Nu när sömnen är en lyx jag inte kan räkna med varje natt, när tiden går åt till att städa efter en liten knalle och när jag ständigt ligger efter med det jag företar mig är det viktigare än någonsin. Det är inte konstigt att de flesta relationer tar slut under småbarnsåren. De är helt klart mycket tuffare än tiden innan barn. Men de är också underbara. Min sambo tog omställningen att bli förälder som väldigt tuff, men han gick den här kursen i somras. Sedan dess mår han mycket bättre och har en helt annan energi.
Jag vet inte om den här kursen kommer att förändra mitt synsätt, men bara att få komma bort lite, träffa nya människor och få fokusera på mig själv tror jag att jag kommer att återvända hem mycket starkare. Om inte annat kommer mitt ryggskott som jag fick igår hinna gå över lagom tills att jag ska bära omkring på min lilla dotter igen. Bara det längtar jag efter!
Så om det inte kommer några inlägg i helgen vet ni varför... men i början på nästa vecka händer någonting jag längtat mycket efter, och DET ska bloggas om! Ha en fin helg!