När man haft fars dag

Jag skriver det här medan pappa nattar dotter ovanför mig. Det är en underbar känsla, att få dela föräldraskapet med den man älskar. Att vara två om att uppleva magin i att vara förälder. Att gråta tillsammans när det är tufft och att skratta ihop åt det roliga eller kaotiska. Han tycker att jag oroar mig för mycket och jag tycker att han tar lite väl stora risker, men vi möts halvvägs och jag tycker att vi hittat en fin balans i vår nya roll som föräldrar. Och varför skriver jag det här? Jag vill minnas det, om tio, tjugo eller trettio år. Minnas hur det kändes just nu, med första barnet, som föräldrar tillsammans.
Livia till vänster, så lik sin pappa på den bilden! Till höger hjälper hon pappa jobba.
 
Det var fars dag i söndags. Den första som min sambo fått uppleva ur perspektivet som pappa. Vi gjorde inget särskilt - ingen av oss kommer från en kultur där mor- eller fars dag innebär en massa firande eller presenter. Något litet, extra snälla barn och att visa lite extra uppskattning. När jag var liten kanske det innebar att man ritade en teckning eller köpte blommor och kramade föräldrarna lite extra. Jag minns faktiskt inte om vi gjorde någonting av det. Jag har inte varit hos mina föräldrar på mor- eller fars dag på många år, eftersom jag bott långt bort. Ett sms eller ett telefonsamtal har det blivit istället. Men mors dag blev hemskt speciell för mig i år, när Livia var ungefär en och en halv månad och min mamma, mormor, moster och kusin överraskade mig genom att komma på besök till Gotland från fastlandet. Sambon hade plockat blommor och skrivit ett fint brev. Det brevet har jag läst många gånger sedan dess, så det ville jag göra för honom också.
 
I brevet skrev jag hur mycket jag älskar och uppskattar honom. Hur jag ser hans utveckling och hur stolt jag är över honom. Hur glad jag är över vårt liv ihop. Jag hade höga förväntningar på honom som pappa, det medger jag. Men han har verkligen överträffat dem alla.
Till vänster, ett bevis på hur kreativ och händig han är när han vill. Till höger en inovativ användning av bärselen, när ens barn vägrar sitta bakvänt.

Jag printade en bild på vår dotter på brevets baksida och använde det som omslag på en liten chokladbit som jag köpt, i form av en spelkonsoll. Spelkonsollen var en metafor för att han givit upp spelandet, och för hur livet med Livia tagit vår vardag till en ny nivå, en ny level. Han satte chokladen på hyllan och vi skrattade åt att Livia troligtvis kommer äta upp den när hon är gammal nog att nå upp, för han tyckte den var så fin att han inte ville äta den. Så typiskt honom, och jag visste det när jag köpte den. Men jag tyckte det var roligare att ta den risken.
Pappa och dotter på babysim till vänster, deras grej. Till höger en glad tjej i pappas famn.
 
Vi firade fars dag med sovmorgon och sedan hade vi barnvakt i ca fyra timmar och fick röjt här hemma. Det var så skönt. Sedan åkte sambon och hämtade Livia, men stannade i någon timme och pratade med sin pappa. Jag fick målat trappan här hemma och var glad över att ha huset för mig själv. Vid sextiden var dem hemma igen och vi avslutade dagen med lek och mys. Sambon har lånat hem hoppgungan han själv hades om barn, och satt en lång stund och bara såg henne studsa i den. Jag smög dit och stod och såg dem tillsammans, hon helt överlycklig över att få studsa och han helt fascinerad av henne.
Jag kunde inte ha drömt om en bättre pappa till Livia.
Adam, att få barn med dig är det roligaste som någonsin hänt mig.
 
 
#1 - - Astrid:

Vad fint att inte känna stress eller press kring att man måste fixa något jätteextra till farsdag! Brukar bli bäst när det är avslappnat!

Svar: Men eller hur! <3 Stress är ju aldrig kul för någon!
Annie Brickman

#2 - - Pauline:

vilka söta bilder :)

Svar: Tack!! :-D
Annie Brickman