När man hälsar från sjukstugan

 
Nu är helgen över, och verkligheten väntar. Mamma har åkt. Ursch, det är så himla tråkigt, när ens familj åker igen. Huset blir så tomt på något vis. Livia blev dock sjuk efter föräldraträffen i onsdags - hon ägnade den åt att tugga på ett annat barns bitring, och det barnet hade just legat dunderförkylt Så klart smittades Livia, men om det var det eller något annat virus kan man ju aldrig veta- Tack och lov att mamma var här eftersom sambon var på fastlandet. Då fick jag vila på dagarna eftersom nätterna innebar typ noll sömn för min del. En ledsen bebis som snarkade och snorade och vaknade hela tiden är verkligen ingen dans på rosor - återigen en stor eloge till dem som är ensamstående! Vilka grymma människor!
 
Nu laddar vi med te. Jag hoppas på att jag och Livia vaknar friska och pigga imorgon, för tanken är att vi ska göra gipsavgjutningar på öppna förskolan. Sambon är piggast av oss, vilket är tur, för han ska ju orka jobba. Jag ska ju vara mammaledig, så några dagar i sängen gör inte så mycket. Men jag har tre fotograferingar att redigera, så det hoppas jag få gjort innan fredag i alla fall. Det viktigaste är att Livia piggnar till, och hon verkar absolut på bättringsvägen!