När man hittat bokhyllan

När man lär sig stå förändras hela ens perspektiv. Livia älskar att stå. Hon står mot allt hon når och går stapplande längs med möblerna med klumpiga, små steg. Om det inte finns någonting att hålla sig i står hon på knä. Hon står länge, på samma plats. Det är det festligaste som finns just nu. Att stå på samma plats och prata med sig själv i typ tio minuter. Festligt för mig också, för jag vet vart jag har henne och kan syssla med annat. Förutom när hon står mot bokhyllan, för hon drar ner böcker på sig. Jag funderar på att flytta lite barnböcker till vardagsrummet så hon kan leka med och så småningom läsa dem.
 
Vi var hos en vän igår och dem hade verkligen barnsäkrat sitt hus, plockat undan allt under en meter. När jag kom hem satt jag och funderade på om vi borde göra likadant, plocka bort mer. Men jag tror helt ärligt att det är bättre att det får vara spännande, får lekas med. Det som är farligt eller ömtåligt får vi plocka undan, om vi missat någonting. Men annat? Jag vet inte. Om vi borde eller inte borde. Hur mycket ska man egentligen barnsäkra? Jag har köpt plattor att stoppa i eluttagen och vi har ställt gnistskyddet framför brasan. Vad mer behöver man göra? Jag hoppas jag har barnvakt i helgen, så kan jag kolla på olika saker som jag oroar mig över just nu. Tippskydd och liknande. Vissa saker kanske behöver kattunge-säkras också... vi får se!