När Livia är sex månader

 
Exakt 6 månader sedan nu! Tiden flyger!
 
Du är sex månader nu, Livia. Ja, tiden flyger. Ett halvår. Wow. Hur? Du föddes ju igår. Det var ju nyss som jag sprang halvt gråtande genom huset i panik medan jag försökte lista ut hur jag skulle möblera för ett skötbord och hur vi skulle lyckas sova med dig på bröstet hemma, medan sambon höll dig i famnen och bara log och sa att "Annie, vi löser det, det kommer att gå bra!". Så rätt han fick, som alltid. Efter den där kvällen har allting bara rullat på. Vecka efter vecka passerade och månaderna flög. Nu är det ett halvt år sedan. Jag är så otroligt lycklig att det var just du som kom till oss. Aldrig har jag älskat någon så som jag älskar dig. Ditt sätt att flina och vrida bort huvudet. Hur du borrar in pannan mot min hals. Hur du drar av dig strumporna och stoppar dem i munnen. Hur lugn och klok du kan se ut när du tittar på mig. Precis som din pappa. Du blir också mer och mer lik mig. Det är ögonen, mest. 
 
 
Nätterna är bättre. Du sover för det mesta bra nu, när du väl somnar. Att lägga dig tar en evighet och du kämpar mot sömnen med allt du har. Du är en liten fighter. Det tar mellan en och två timmar att få dig att somna, och du brukar vakna fem-sex timmar in för ett nattmål. Du sover i din egen säng första halvan av natten, och mellan oss efter maten. Sista veckorna har din pappa burit dig till mig och du somnar om mellan oss vid tutten. Annars har vi nästan slutat amma nu. 
 
 
Mat är jättepoppis, särskilt i smaknapp!
 
Dagarna är fantastiska. Du är ivrig att lära dig och utvecklas snabbt. Tand nummer två är på gång, och tand nummer ett sätter du gärna i mina fingrar. Du kan nu fånga dina fötter och stoppa dem i munnen. Det gör du med stor glädje och det är svårt att byta blöja nu, för du vill inte ligga still. Men det är roligt. Allt vi gör är en enda lek. Du kan sitta själv nu, men ibland lutar du dig bakåt och trillar, så man får passa. Du rullar omkring och kravlar, sprattlar dig framåt. Du kommer börja krypa alldeles för snart. Du tjoar gärna och låter mycket, pratar glatt och skrattar högt. Du älskar att bli kastad i luften eller att se Hollie leka. Du älskar verkligen Hollie.
 
 
Varje vecka är en ny utmaning, det händer nya saker och du utvecklas mer och mer. Det är så roligt. Jag trodde det skulle vara svårt, men det är bara roligt. Det där svåra kommer säkert senare. Jag intalar mig det, liksom jag intalade mig hur svårt det skulle vara att bli mamma, för då kan jag bara bli positivt överraskad om det nu inte blir så. Jag har haft turen att ha fått världens härligaste lilla unge, så full av energi och glädje. Nästan aldrig ledsen och sällan arg. Nyfiken på allt och alla. Jag känner mig så lyckligt lottad. Ett halvår med dig. Wow! 
 
#1 - - Dan Brickman:

Vilken bild ... wow. Vilken fotomodell också iofs :)

Svar: Tack <3 :-) Hihi eller hur!
Annie Brickman