När Annie...

Så var min första vecka som mammaledig ensam avklarad, och vilken underbar vecka det har varit! Lagom kaos med feber och tänder som plågar Liten, men barnvakt så att jag hunnit fixa klart både ena räcket och vardagsrummet med tavlor och liknande. Livia sov middag i soffan på bilden ovan en av dagarna då tanden gjorde allt för ont och hon var extra gnällig. Då var det bara famnen som gällde hela dagen. Men hon var på gott humör så länge jag höll mig inom en meters avstånd. Gullunge!

Förutom det hann vi både fika med kompisar, dammsuga hela huset och gå långa, härliga hundpromenader. Väldigt idylliskt. Vi hann också få grått hår när en av kvällarna var helt omöjlig att få Livia att somna. Jag lyckades sju gånger, men hon vaknade strax efter eller medan jag lämnade rummet. Sista gången, så hann jag fram till trappan innan Hollie vaknade och insåg att matte gick ner, så hon ställer sig upp precis intill bebissängen och skakar sig våldsamt så att öronen flaxar och halsbandet skallrar. Jag blundade och bad till högre makter att Livia skulle... nej, hon vaknade. Igen. Och så in igen. Då var Hollie billig! 

 

Men annars har veckan varit innehållsrik. Sambon skulle hjälpa mig och klippa klart häcken, och hittade ett jordgetingbo. Tre stick senare beslutade vi att vänta med att klippa klart tills det varit några frostnätter och boet hunnit dö. Sambons mamma fyllde år så vi var och firade henne, och så var jag på Öppna förskolan med Livia på sångstund. Hur mysigt som helst!