När man varit på världens fest
Jag sitter här och tisdagen går mot sitt slut. Sambon är i Stockholm så jag har lilltjejen själv, därav tystnaden på bloggen. När hon är vaken försöker jag göra saker med henne, och när hon sover har jag tusen roliga saker att göra. Men äntligen fick jag några minuter över, medan kvällsmaten lagade sig själv på spisen - och jag vill visa er hur vår lördag slutade! Vi åkte till Klintehamn på 40:årsfest och blev förvånade över att upptäcka att det stod ett underbart rum och väntade på oss.
Jag hade på mig en gammal favoritklänning från Billabong.
Det visade sig nämligen att alla barnfamiljer som kom fick varsitt rum, så att vi inte behövde åka hem tidigt. Vi hade ordnat barnvakt till elva, så det var en rolig upptäckt som dock gjorde att jag åkte och hämtade Livia samt lite ombyten medan festen pågick. Jag kom tillbaka i lagom tid för att festdeltagarna blivit varma i kläderna. Så nöjd och glad att jag gjorde det, för Warfsholm är helt fantastiskt och vårt rum hade det finaste badrum jag någonsin sett.
Det var ett ganska mörkt och fönsterlöst rum, men roligt med sina vinklar och vrået. Det jag älskade var främst stilen, en 20-talsdröm i modern tappning. Golvet, hon och alla detaljer... jag älskade till och med toarullshållaren! Även om kaklet hade en konstig grå ton som skimrade svagt mot grönt i LED-skenet från lampan. Sedan är inte guld min favorit, så hade jag haft det här hemma hade jag hellre haft krom. Annars hade jag kunnat bo kvar i det här badrummet. Det var knappt så att jag ville gå ner till festen efter att ha fått nyckeln.
Livia vaknade och var med från midnatt till två, innan vi drog oss upp till vårt rum. Hon var pigg och glad och antagligen den mest populära festdeltagaren. Jag undrar hur många barn som föds efter den här festen... fler än en kvinna började svamla om fler barn när de höll henne och fick ta del av hennes gigantiska leende med de två tänderna.
Jag och Livia smög upp i förväg innan sambon kom in och tände den gamla lampan i taket. Det kändes nästan som om vara i ett Downton Abbey-avsnitt. Just innan sambon kom in tog jag lite bilder på Livia när hon låg och lekte i sängen. Egentligen skulle jag borsta tänderna, men hon var så söt och hade en lång konversation med sin leksak. Hon kan se så allvarlig ut och man undrar verkligen vad det är hon säger.
Och så kom sambon in och kastade sig ner bredvid henne. Började härma henne. Jag kan verkligen inte förstå att dessa två är mina. Min familj. De är så underbara. Livias hår har börjat växa, och slits inte ner på samma sätt som förut, eftersom hon nu helst sover på mage. Jag kan inte få nog av att stryka henne över huvudet. När jag pussar henne på hennes lilla näsa grimaserar hon precis som sin pappa. Det får mig alltid att skratta.
Vi fick en underbar natt, eller, sambon och Livia fick det. Jag vaknade till ofta av att Livia tappat flaskan, som hon ville ligga och snutta på i sömnen, och tryckte tillbaka den in i munnen så att hon inte skulle hinna börja skrika. Somnade sedan om igen med henne i armarna. Sambon vaknar inte av något mindre än hennes allra högsta illvrål. Vi vaknade i ett rum med knallgula tapeter fyllt med gamla möbler. Med utsikt över havet.
Vi hade dessutom en skum liten trappa i rummet, som vi var tvungna att kika vart den ledde. Det fanns ingen skylt med typ "tillträde förbjudet". Trappan ledde upp i tornet. Det används just nu bara till förvaring, men jag hoppas att det i framtiden blir ett mysigt krypin eller en extra säng däruppe. Jag hade gärna sovit i tornet! Och när Livia är äldre skulle hon nog gärna sova där och vi nere i stora sängen.
Warfsholm är verkligen vackert och vi var så glada över att våra vänner bjöd oss att stanna över natten. Det ledde till en underbar morgon med läcker, ekologisk hotellfrukost och en supergod lammkorv. Jag kan verkligen rekommendera Warfsholm som romantisk tillflyksort. Man kan gifta sig här, men jag hoppas att jag aldrig fotograferar en fest här, för även om rummen är vackra, så är matsal och festlokal små, murriga och dåligt upplysta, så det krävs blixt för att få okej bilder, och blixt riskerar att döda stämningen i bilderna från ett sådant vackert ställe. Lamporna är vackra, men svaga och få. Detta ställe är perfekt för ett brudpar att göra sig iordning på och att övernatta både dagen innan och under bröllopsnatten! Jag gör gärna det när vi gifter oss. Bilder på när man gör sig i ordning skulle bli magiska, och en "first look" skulle bli otroligt fin utanför huset.
Ni ser tornet på bilden ovan? Vårt rum hade alltså en stege upp till våningen med de diamantformade fönstren, där en lucka leder upp på den lilla balkongen. Vi gick inte upp dit, dock. Men vilket fint ställe. En sekelskiftesdröm. Det var riktigt trist att komma hem till vårt 90-tals badrum efter det här...!
En vacker byggnad trots en grå och trist söndag!