När Livia är fem månader

 
Du är fem månader nu, Livia. Ja, snart ett halvår. Hur? Vad hände? Du är inte längre en nyfödd liten skrutt som snällt ligger där man lade dig, som sover större delen av dygnet och som vill gosa och mysa på min bröstkorg. Nej, nu är du ett barn i miniformat, som ska prova själv, upptäcka, lära sig och hålla igång. Du har blont, mjukt hår på huvudet som börjar bli långt, men nästan osynligt ett par steg bort. Nacken är fortfarande mörkblond. Jag tror att du blir blond nu när du är liten, men att du blir mörkare på sikt, som din farmor kanske. Fast du har lite rödblonda toner, så kanske brås du mer på din farfar. Vi får se. Dina ögonfransar är långa och blonda dem också.

Att sova är det värsta som finns, och att ligga stilla går inte heller an. Du kan nu rulla runt, snabbt och enkelt från rygg till mage men då och då även från mage till rygg. Sista veckan har det varit jättekul att ligga på mage och simma i luften. Du sitter snart själv. Några sekunder åt gången än, och med stöd sitter du i din barnmatstol eller på andra platser. Du pratar och låter, upptäcker nya ljud och läten. Pruttljud med munnen och höga tjut är särskilt roliga just nu. Mat förresten? Det är det roligaste som finns. Du är väldigt nyfiken och vill gärna smaka på det vi äter. Nu är det slut med att äta kakor eller godis nära dig. Du sträcker dig efter det och försöker ta det ifrån oss om vi inte är uppmärksamma. 
 
 
Nätterna har varit både sämre och bättre. Sämre först, då du vaknat mer under nätterna för att äta. Bättre sista tiden, då har du sovit gott hela natten med max en matpaus. Du vaknar med full blöja och tokbra humör vid sex på morgonen oavsett om du somnade 18,19 eller 22. Alltid lika glad, då ligger du och tjattrar med taklampan i väntan på att vi vaknar. Lagom till att jag givit upp hoppet om sovmorgon somnar du om igen och sover gärna en timme eller två till. Men jag klagar inte, då får jag lite egentid och pappa somnar om med dig när han är hemma.
 
Dagarna är händelserika och roliga. Du är så glad. Alla tjatade om "fas 4" men den kom nog inte hem till oss. Du var samma goa, glada tjej som vi lärt känna under de senaste månaderna. Ja, när du är riktigt trött blir du tjurig och arg, men det blir ju vi också när vi är trötta. Du skrattar från hjärtat nu när jag fular mig. Jag fuldansar för dig varje dag och sjunger låtar vars texter jag inte kommer ihåg. Du älskar när vi sjunger och dansar och bryr dig inte alls om hur falskt eller hur fult det blir. Vi har börjat få in rutiner nu. Varje morgon ligger du i babygymmet en stund och jag får lite tid åt mig själv eller åt huset. Du sitter med när vi äter i din egen stol och du börjar smaka på allt möjligt. Hittills är favoriterna melon och persika. Sött och gott, så knappast konstigt!
 
Vi gör mycket. Du hänger med in i butiker, på hundpromenader eller in till olika aktiviteter. Du somnar alltid i bilen, för det mesta inom fem minuter. Oftast sitter du tyst och funderar en stund innan du somnar. Ger vi dig en leksak du inte sett på ett tag så är du upptagen en bra stund. Eller leksak förresten? Det går fint med ett linne, så länge det går att stoppa i munnen så är du nöjd. Roligast är när vi åker till Babysimmet varje tisdag, eller föräldragruppen. Du tycker andra barn är väldigt spännande! Du tycker förresten att allting är väldigt spännande numera, men du börjar föredra vissa famnat framför andra. Flera gånger har du gnällt efter mig när någon främmande hållit i dig, vilket har varit ovant för mig som varit van vid att du trivts bra i vilken famn som helst. Men nu känner du igen folk, och man ser vilka du gillar även om du är nyfiken på alla.  
Hur kan du redan vara fem månader?!