När Annie...

Känner ni igen dessa föremål? Det skulle förvåna mig, för då har ni följt bloggen lite väl uppmärksamt! Allihop går att hitta i vårt hem idag, och dessa bilder är från när de köptes in, under perioden 2010-2013. Allt är loppisfynd jag älskar. Tidningen innehåller en värdering på en möbel jag fick värderad i tidningen och möbeln står i vår hall nu på ovanvåningen medan tidningen ligger i en hylla.

 

 

Men varför älskar jag det här? Jo, för att det är hantverk. Allt har gjorts av någon som behövt kämpa för att skapa det, som inte haft dagens teknik och verktyg. Det ligger svett och kärlek i tillverkningen, och materialen är hållbara och gedigna. Samma föremål idag skapas med förstörelse. Dessa har skapats med omsorg. Människor har till viss del lidit av att skapa dem, för de är gjorda under en tid då arbetsmarknaden var tuffare, välfärden till och med obefintlig i vissa fall och utbildning något få hade tillgång till. Saker vi idag tar för självklara.

 

När jag ser någonting gammalt, vill jag ta hand om det. Är det förstört eller skadat eller masstillverkat vill jag renovera och fixa till det, återanvända det. Ser jag någonting unikt och gammalt som faller sönder vill jag spara och ta hand om det, värna om det. Historia är ett av mina favoritämnen, precis som inredning, hantverk och kreativt skapande. Jag gick Design och Formgivning på gymnasiet och jag hade konst som favoritämne. Innan jag insåg hur mycket matte det behövdes, ville jag bli arkitekt, för jag älskar rum, ljus och yta. Byggnader. Men jag gillar inte nya byggnader, inte funkis eller raka, avskalade linjer. Så vad vill jag säga med det här? Jo, nu i Corona-tider är branschen jag älskar hotad. Fotografyrket, precis som alla andra, kommer att ha problem. Just nu ser det helt okej ut för vår del, men situationen har fått mig att tänka.

 

Behöver jag en plan B? Den dag kroppen inte orkar? Den dag jobben sinar för att kunderna hellre väljer duktiga, billiga amatörer framför fantastisk kvalité i alla led? Den dag ett virus kommer, en finanskris slår till? Jo, det vore bra. Jag pluggar marknadsföring och webbdesign för nöjes skull, men det kommer inte räcka. Jag tror att det räcker just nu, men sen?

 

Så jag har just skickat in ansökan till högskola. Om att går bra börjar jag på byggnadsvårdsprogrammet i höst. Blir student i 3 år och jobbar på loven. Det blir tufft, men nu i Coronatider kommer det inte vara högtryck på fotojobb, så jag tror att det blir bra. Och om fem år kan jag göra det jag älskar. Fotografera, måla och beundra gamla föremål. Kanske 50% av varje. Om det blir så lär jag vara 100% lycklig.