När Annie...

Jag hittade en TV-serie helt i min smak av en slump i förrgår, och jag föll pladask. Precis som jag älskar det, lite Downton Abbey möter Jane Austen. Serien utgår från några kapitel Jane Austen skrev men aldrig slutförde, och det enda riktigt dåliga med den är att dess siffror var för dåliga så de kommer inte en andra säsong, trots att det var tydligt planerat för det. Detta innebär tyvärr att man inte får veta hur det går för flera av karaktärerna och det känns som om serien slutar utan att vara slut. Först var jag så himla besviken. Sedan kände jag väl att ja, det var i alla fall 8 underbara avsnitt och livet är ju så ibland, att man inte får veta allt man vill. 

 

I serien möter vi unga människors sökande efter att förstå varandra och världen de lever i. De brottas med de roller de fötts in i under en tid då man var väldigt fast i just sin födsloroll. Något som idag i större delen av världen förhoppningsvis känns främmande. Serien behandlar inte bara det traditionella ämnet förbjuden kärlek över samhällsklasserna utan också rasism. Äntligen en serie som inte bara består av "vita människor" i vackra kläder. Det här är första serien (utom möjligtvis Outlander) som pratar om varför de där vita människorna kan ha så fina kläder och leva sina liv så som de gör. Det är en serie som fick mig att såväl gråta som skratta, men mest satt jag med ett leende på läpparna.

 

Jag har nog aldrig sett en serie som dragit in mig så djupt som den här har gjort. Det är synd och skam att det inte kommer en till säsong! Nu med Corona är ju allt inställt ändå, men jag hoppas att instängdheten får fler att hitta till den och falla för den, så kanske det blir en säsong två tillslut. Precis som en del karaktärer, tänker jag inte sluta hoppas på ett rättvist slut!