När vi inlett fas 1: Plastbantning

Vi är alltså på filminspelning nu. Det häftigaste med att jobba med film är mötet med företag och människor, idéer och tankar. Man lär sig så mycket. Inte sällan har en film förändrat mig, eller sambon. Den filmen vi gör nu är just en sådan. Den har inspirerat oss till att plastbanta. Vi gör en film om en produkt där vi tvingats läsa på om plast, om kemikalier och des påverkan på vår hälsa samt miljö. Jag kommer nog skriva mer om det, när jag hinner och orkar. Men låt oss bara säga att det har varit en chock att gå runt i sitt hem, som jag tänkt varit ganska plastfritt, och insett hur mycket farlig plast vi har. Kanske en del "ofarlig" också. Problemet är att man inte vet. Det kommer nya regler hela tiden i takt med att forskning visar på olika gifter ur plast och hur det påverkar oss.
 
Jag har rensat tre kassar med plast från vårt hem, varav två kassar leksaker. Ändå har vi så mycket mer, som vi vet kan vara farligt men som jag inte mentalt klarar att göra mig av med. Än, i alla fall. Att göra sig av med leksaker känns hemskt. För någon har köpt dem, till Livia, inte till oss. Men samtidigt är det vårt hem, och Livias hälsa är vårt största och viktigaste ansvar. Först rensade jag bort de mest självklara grejerna. Sedan fick jag frågan hur mycket leksaker Livia har, så jag gick runt och fotograferade allt. Det gav mig en smärre chock. Att se hur mycket hon har. Att veta att det mesta av det är mer eller mindre giftigt.
De flesta gosedjur är gjorda i plastmaterial och besprutade med olika medel för att de ska vara rena och klara transporter från andra sidan jorden. Många besprutas med brandskyddsmedel och alla innehåller olika färgämnen. Även många, fina träleksaker är målade med akrylfärg - alltså plastfärg. Duplo och Lego är ren plast. Livia har även en hel drös med grejer som väntar på att hon ska bli äldre; Barbiedockor, lego, ponnyhästar och så vidare. Jag brukar hålla hennes rum städat, och hennes saker är ganska fördelade över huset i fyra lekdelar (hennes rum, vardagsrumshörnan, en hörna i köket och en lekplats trädgården) vilket gör att jag inte riktigt tänkt på hur mycket hon egentligen har. Saker hon inte leker med, inte bryr sig om. Som bara ligger här. Som eventuellt är giftiga. Cancerframkallande och fertilitetsförstörande.
Vi hade ett samtal om det, jag och sambon. Jag är utan tvekan den som är vekast när det kommer till det här. Han är stenhård och skulle absolut ha kunnat skicka allt till loppis igår (utom legot, kanske). Men vi kommer få ha ett allvarligt snack med familjen inför jul och födelsedagar. Vara stenhårda med "en present var"- regeln, önska mest kläder och böcker osv. För vi har inte plats och vi vill inte ha in mer plast. Vi har redan på tok för mycket. Men det får bli när vi landat lite mer i det här och när vi lärt oss lite mer. Det känns som att vi står vid ett vägskäl just nu. Det kommer vara jobbigt att göra oss av med saker vi fått, men det är för Livias skull. Och det är bättre att göra det nu, innan hon saknar och förstår. Det blir svårare ju äldre hon blir. Redan nu finns det vissa saker jag inte klarar av att göra oss av med, som jag vet att hon älskar. Sitt bollhav och sin docka, till exempel.
Vissa saker får bytas ut på sikt. Som rutchkanan. Den älskar Livia och det är bättre för miljön att behålla och använda den. Hon sitter inte på den långa stunder och har kläder på sig emellan. Då är det värre med duplo, som hon stoppar i munnen. Lego känns lite bättre, för det kommer hon inte att äta, när hon är stor nog att få det. Både jag och sambon har flera lådor som väntar på att hon blir gammal nog. 
 
Vissa saker kommer vi få vara hårda med. T ex att hon inte får presenter av våra kompisar. Det behövs inte, hur fint och snällt det än är. Ärva kläder, det är underbart. Men till födelsedag och jul eller så behöver hon inga presenter, men vill man absolut köpa något så är det plastfritt som gäller, eller böcker eller kläder. Allt annat kommer vi bara skänka vidare. Vi kan verkligen inte ha det. 
Det känns så skumt. Jag har varit medveten om att plast är ett problem under många år, men jag har tyckt att jag ändå varit ansvarsfull. Jag tror det är väldigt nyttigt att få sig en tankeställare. Att göra en inventering i sitt eget hem och i sitt samvete. Vi får se vart det här leder. Det här är troligtvis bara början. Kanske blir jag en hippie trots allt...
#1 - - Annika:

Jag har jobbat som förskolelärare i några år och blivit väl medveten om allt det där plastgiftet. Vi plastbantade på fsk ofta och hade föreläsningar angående det.

Men det finns också mycket leksaker att få tag i som inte är giftiga. Så det behöver ju absolut inte vara utan leksaker, och om legot är nytillverkad så ska det inte vara gjord av giftig plast vad jag har hört.. värre är om det är äldre. Så tips är väl att önska giftfria leksaker helt enkelt. Går att hitta på nätet om man söker på giftfria leksaker, antagligen svårare att hitta second hand dock!

Men när man väl börjar tänka på det där med plast o gifter blir man nästan tokig för man inser hur mycket sånt man har! Det är läskigt men bra att vara medveten om och bra att plastbanta så mycket man kan :)

Svar: TACK!! <3 Vilket fint svar! På nätet är det betydligt enklare att välja bra allternativ! :-) Jag skänkte typ alla Livias uteleksaker till hennes förskola, det var ju typ tio saker så inte jättemycket men jag tänkte att det kanske är mer uppskattat och används där. Men nu tänker jag att det kanske var dumt, för nu behöver ju dem plastbanta :-P
Annie Stumle