När Livia är 10 månader

 
Det är få dagar då man vet exakt vad man gjorde en viss tid. Men idag för exakt tio månader sedan har jag stenkoll på vad som hände i stort sett varenda klockslag från och med 12 på dagen. Det var dagen då våra liv ställdes på ända, då hela vår tillvaro förändrades för alltid. Då jag sa "men det är inte dags än!" om och om igen till vänliga sköterskor. Sedan dess har livet varit ett kaos, det bästa och vackraste och mest meningsfulla kaos. Ingen dag ser likadan ut och ingen natt vet man på förhand hur den kommer att bli. För ett år sedan satt jag förväntansfullt och funderade på vem som låg där, som hade hicka så ofta och som nästan aldrig stod still. Då var du min största dröm. För 10 månader sedan var din ankomst mitt livs chock. Idag är du min största skatt.
 
 
För 10 månader sedan var du 48 cm lång och vägde 3010g
 
Nu ser jag dig sprattla till och med i sömnen. Jag kan sitta och bara titta på dig när du sover. Du hickar fortfarande mycket och du är alltid igång. Vi var på 10-månaderskontroll i veckan och du är 72 centimeter lång och väger 8,7kg. Du är minst av alla i din ålder, men du är mest aktiv. Du håller min hand och stapplar fram som ett litet fyllo. Du har verkligen ingen balans, men jisses vad du är envis! Du ska verkligen gå, men du kan inte än. Du vill klättra och blir arg när det inte går. Du verkar ha ärvt din mors korta tålamod och din fars envishet och energin från oss båda. Du pladdrar glatt även om vi bara lyckas tyda enstaka ord, som "nej", "mamma", "hej" och "vov". Du säger "dadda" också, men jag tror inte du är medveten om det än. Fast kanske. Jag har pratat engelska med dig i flera månader och du verkar förstå en hel del på bägge språken. Du förstår ditt namn, och nej. Men om något är intressant nog flinar du bara och fortsätter. Vi kallar dig "vårt lilla monster", "busunge" och "lillskrutt".
 
 
Du är så himla kittlig! Ytterligare ett drag från mig. Du har börjat krypa iväg i hopp om att vi ska jaga dig. Det va det bästa jag visste när jag var liten. Du älskar att bli jagad och att bli kittlad, och att gå. Så fort du träffar någon ny försöker du övertala dem att gå med dig! På tal om nya, så har du kommit in i en mer reserverad period nu och du är lite rädd för främlingar, särskilt män. Däremot är du supertrygg med din farmor, mormor och tant Malin. Du vill oftast hellre vara hos dem än mamma och pappa och kan bli jättearg när vi hämtar dig. Det värmer våra hjärtan att du älskar dessa tre kvinnor så mycket. Och att du är så trygg med oss att du vågar ty dig till andra.
 
Men mer konkret. Dagarna me dig är underbara nu. Wow. Att vara din mamma är så himla roligt. Du får mig att skratta konstant. Du hittar på hyss och visar mig den där boxen jag tenderar till att leva i. Du och din far är fantastiska på att göra ert och utmana mig att släppa krav och förväntningar. Med dig är jag bra på att ha tålamod, att njuta av nuet och bara vara. Vi kan sitta och bada dig i evigheter och leka med din pingvin. Vi leker med duplo varje dag. Oj, vad du älskar duplo. Och ditt bollhav. När vi är hemma kryper du omkring fritt och man vet aldrig vart man hittar dig om man släpper dig ur synhåll. Jag hittade dig i din badbalja när jag bytte i kattbaljan och i trappan när sambon gått upp utan att stänga. 
Nätterna är oftast jättebra nu. Du brukar somna vid 9-10 på kvällen och vaknar till efter någon timme. Men då räcker det att vagga dig lite eller ge dig flaskan. Vi fick backning på BVC på den punkten, så numera får du varmt vatten istället för välling på natten. Du har 8 tänder så vi måste vara noggranna med att sköta dem. Jag känner mig så elak när du får vatten, men hittills märker du inget. När du somnar om igen sover du till 4-5 på morgonen. Sedan somnar du om i vår säng och sover där tills 8-9. Vi sover alla bäst när du sover i ditt eget rum.
 
 
Du älskar djur, och Saruman är din bästa kompis här hemma.
Hollie är mer än omtänksam, fyrbent storasyster. De andra står ut med dig.
 
Jag kan fortfarande inte fatta vilken tur vi har som har fått dig. Du är så glad (även om du gråter i badrummet när jag skriver det här, för du är trött och ska sova nu men är inte helt övertygad om den saken själv än) och så lekfull, så nyfiken och så snäll. Favoritleksaken just nu är din röda helikopter men du har inget favoritgosedjur än. Lilla Livia, vad stor du har blivit. Snart är det dags för dagis. Men nu är det dags att sova.
 
#1 - - Malin:

Oh tant Malin bara älskar varje sekund med ett väldigt älskat och efterlängtat bonusbarnbarn .. Hon gör min tid så underbar , evigt tacksam att Ni låter mig hänga med henne och se hennes utveckling från spädbarn till barn .. Valpar i all ära , men människovalpar är snäppet bättre

Svar: Äran är vår <3 Det är så skönt att få en extra famn till hjälp och att se leendet i hennes ögon när hon får syn på dig!
Annie Brickman