När dygnet behöver fler timmar

Long time no see! Vilken vecka förra veckan blev. Vi åkte till fastlandet och jag var först lite förkyld men frisknade till. Sambon jobbade från 9 på morgonen till 21-22 på nätterna nästan hela veckan, så jag hade Livia själv. Jag åkte mycket till farmor, pappa och syrran och spenderade tiden där. Annars gjorde jag inte så mycket. Man kan inte göra så mycket nu när man har Livia. Hon är så full av liv och bus, så man sitter på golvet med henne, vandrar omkring med henne i famnen eller så går man med hennes händer i sina varv efter varv. När vi varit hos farmor har hennes sovstunder blivit aningen korta, så jag försökte åka dit efter första stunden så mycket som möjligt så hon verkligen fick sina minuter. 
 
I sista stund bestämdes det att sambon skulle gå en kurs, så fredag-söndag var han upptagen till in på småtimmarna. Jag har inte haft många minuter för mig själv, och varje stund jag fått där Livia sovit har jag fått passa på att jobba. Det är mycket nu, med bokningar för 2020 och även förfrågningar om 2021. Vi har höjt målet med 10 bröllop i sommar till 15, men de flesta förfrågningarna som trillar in rör den 8/8 eller andra datum i Augusti.  
 
Vi kom hem vid midnatt i söndags och hittade huset i kaos. Kattluckan på övervåningen var helt trasig och kall luft strömmade in, så huset var kanske 15 grader varmt. Vår kattvakt hade inte stängt påsarna med kattkiss så hela huset stank. Katterna hade dessutom kissat på hallmattan och på en filt, antagligen för att baljan varit för full. Så det var inte roligt att komma hem. Vi vaknade utmattade på måndagen jag och sambon, jag med migrän och han med näsblod. Livia vaknade som en kvittrande liten fågel, glad och utvilad. Så vi satte henne på golvet hos oss i sovrummet i sitt bollhav och sov en stund till medan hon tjattrade och lekte. Vid lunch steg vi upp och började dagen. Jag stack till kontoret för att städa lite, för vi hade företagarkväll med en kvinnlig företagargrupp jag är med i. Det gick toppen och jag kom hem hög på glada känslor.
 
Idag är jag på kontoret en stund till. Det är så fantastiskt att få komma hit. Få ett litet avbrott och få vara den "Annie" som jag är mest bekväm i, fotografen och skaparen och företagaren. Mamman Annie är jag väldigt trygg i, men... jag vet inte. Jag skulle gå sönder om jag bara fick vara henne. Jag älskar att vara henne, men att få en paus gör att jag uppskattar det mer. Jag längtar efter att Livia börjar dagis. Min dröm är att hon är där 4-5 timmar om dagen medan jag jobbar och att jag sedan kan vara med henne. Typ.
 
Just nu är jag så trött. Det är så mycket som behöver göras. Huset behöver storstädas och julen plockas bort. Projekt såsom sänggaveln och trappräcket behöver fixas och slutföras. Vi behöver installera nya element så att huset blir varmt även om man inte eldar. Jag är så trött på kyla. På att huset känns sunkigt för att det är så slitet. Det skulle behövas en renovering. Det känns aldrig som om det blir helt rent. Därför är det så skönt att fly till kontoret. Som är fint, fräscht och mysigt. Jag älskar mitt kontor, trots att det är långt hemifrån.
Så här ser det ut nu på kontoret.