När man inte behöver dölja det längre

 
V12+2, v10+0 oh v12+5. Ni idag gick jag in i 15+0 men har inte tagit bild sedan v13.
 
Det är så skönt att slippa dölja det nu. För skulle det visa sig vara något fel och vi skulle behöva genomgå en abort efter rutinultraljudet, så behöver jag inte smyga med det eller låtsas vara glad. Att kunna vara öppen, det är så underbart. Nu behöver jag inte heller vara rädd att fastna på bild! För magen syns. Visst kan jag dölja den med koftor om personen i fråga inte är uppmärksam nog, men den som tittar ser nu tydligt vad som är på gång. Jag älskar magen! Nu i andra trimestern är jag på samma plats känslomässigt som med Livia.

Jag känner mig pigg, stark och fin. Den här graviditeten har varit nästan identisk som den förra, med trötthet i stora mängder, måttligt illamående och en tidig mage. Men den här gången har jag känt rörelser redan i vecka 9! Varje kväll somnar jag till känslan av fjärilsvingar, fast det har börjat övergå till en liten sprattlande fisk. Min barnmorska sa först att det var "ytterst otroligt" att jag känt något så tidigt, men min läkare som gjorde ultraljudet sa att det är "relativt vanligt hos omföderskor". Vi fick tidigt ultraljud för att utesluta att det skulle vara två därinne. Men vid det laget var jag helt säker på att det bara var en - jag kände ju bara en bebis. Men det var skönt att få det bekräftat! Nu vet jag att jag helt enkelt är en sådan person som får gravidmage tidigt.
 
Nej, nu ska jag sova. Imorgon ska jag upp tidigt och åka till byggvaruhuset. Vi bygger nämligen altan! Det är så himla roligt! Jag dokumenterar med mobilbilder och tänker visa er så fort det är klart - process såväl som resultat. Ha en fin kväll!