När man tar hand om sin psykiska hälsa
Som ung var jag hetlevrad och svartvit. Jag såg världen som att det jag tyckte och tänkte var rätt, och att alla som tyckte olika bara inte fattat än. Nu ler jag åt det och skakar på huvudet, för nu vet jag att det är våra erfarenheter och kultur som formar vår syn på rätt och fel, men också synen vi har på oss själva, vårt liv, vår existens och vår värld. Det var när jag insåg det som jag kunde börja ta hand om mig själv. Innan var jag en positiv människa, för att jag hade insett att det var roligare så. Att det gjorde mig lycklig. Och steg för steg listade jag ut rutiner som fick mig att må bra, som fick mig att hantera motgångar, rädslor och förluster. Någonstans där insåg jag hur intresserad jag är av psykologi.
Jag har en vän som anser att hen är den mest positiva människan på jorden. Men som är så negativ att jag knappt står ut att vara i samma rum. Som ältar allt jobbigt och allt negativt. Saker som händer flera år tillbaka och som är omöjliga att förändra nu. Varje gång jag säger hej då till människan i frågan tar jag några minuter och bara uppskattar mitt liv. Allt bra som har hänt, och påminner mig själv att aldrig älta. För det är verkligen en egenskap som bara gör livet negativt. För personen i fråga, för alla omkring, vänner och bekanta. Man kan le och vara glad och ändå vara fruktansvärt negativ och ha skadliga tankebanor och beteenden. Att vara glad är inte alls samma sak som att vara lycklig.
Det var först i höstas som jag verkligen kände att poletten trillade ner. Ni vet, som hängt med ett tag, att jag var på självledarskapsutbildning då. Det har förändrat mig och vår relation här hemma. Det känns som om jag fått bruksbeskrivningen på hur jag själv fungerar, och varför. Varje dag jobbar jag och sambon medvetet med vår gemensamma och personliga hälsa. Vi har båda gått kursen och det underlättar såklart. Men för er därhemma som inte gått kursen, som inte har tiden eller pengarna, vill jag bara tipsa om Guy Winch. Han ger verktyg som liknar de jag har gått.
Varje dag bryter jag dåliga mönster och vi hjälps åt att upptäcka dem. Jag fokuserar inte på det som går fel utan går vidare och fokuserar på det som är bra. Nu i Corona-tider fokuserar jag inte på inställda bokningar eller besök på öppna förskolan. Jag fokuserar på hur skönt det är att vara hemma, hur mycket vi får gjort just nu, på hur härligt vårvädret är och på hur skönt det är att leva i en pandemi när internet finns och man inte är mentalt instängd. Jag tar promenader. Jag skrattar, ler och kramas i mängder. Pussar mjuka kinder och klappar lena pälsar. Mest av alls är jag tacksam. Över varje liten sak, varje liten detalj. Jag har lång träning i det här, så för mig är det enkelt, även när jag är hemma sjuk, som nu. Jag har inte varit arg längre än några minuter sedan i julas. Det är skönt för min familjs skull, men främst för min egen.
Hur tar du hand om din psykiska hälsa?