När man visar lite från helgens eskapader
Livia och hennes en dag yngre bästa kompis!
I helgen har det hänt grejer hemma! Vi var lediga för första gången på jag vet inte hur länge. Vi tänkte tillbringa helgen med barnvakt och fixa hemma, men på fredagen var vi hos några vänner på lunch och upptäckte en liten finne på Livias kind, en bit från mungipan. Vi tänkte inte på det mer än att det var konstigt, för den hade inte varit där när jag knäppte in henne i bilen på väg in till stan. Så på en halvtimme hade den gått från osynlig till en stor, vit, varfylld finne. På kvällen hade den blivit ett sår, men vi reflekterade inte över det.
Det var först på lördagsmorgonen, när det plötsligt fanns två sår, som vi reagerade. Jag tog en bild och skickade runt till några av de allra närmaste för förslag på vad det kunde vara, och fick tillbaka förslaget Svinkoppor. Den läsningen var inte rolig och jag fick i stort sett panik och ringde 1177. Kvinnan i luren lugnade mig dock och sa att det var väldigt ovanligt att det drabbar vuxna, och att det bara smittar via kontakt, så vi behövde inte ställa om våra planer eller vara rädda att lämna huset. "Det är inte pesten hon har" sa sköterskan till mig när jag undrade om vår kupé skulle bli kontaminerad. Men vi ställde in barnvakten och fick ha med oss Livia medan vi byggde. Det gick lite långsammare, men det gick det! Hela lördagen byggde vi i sovrummet och halva natten var jag uppe och målade. På söndagen kom en orädd farmor förbi och underhöll sitt barnbarn en stund! Det var poppis både för barnbarnet, föräldrarna och vår hund!
Så vad gjorde vi i helgen då? Jo, jag sågade reglar och plankor. Reglarna bar jag in i sovrummet där sambon och Livia höll till. Sambon monterade och Livia distraherade. Hon hade god hjälp av Saruman som stal och sprang iväg med två skruvar innan jag fick tag i dem. Medan sambon skruvade höll jag till ute och målade plankor.
Livia tyckte det var hur kul som helst att vara med sin pappa och försöka få tag på verktygen han lagt på sängen. Vi lär henne leka lite med gummiklubban. Framförallt lät bi henne tro att hon snodde den. Det är mycket roligare att leka med snodda saker än det vi ger henne, nämnligen, så jag brukar lägga fram saker hon kan sno. Då får jag ha det hon inte får sno ifred. Katten däremot är inte lika lättlurad, så honom får man laga ibland. Skruvar vill vi inte att han snor så att Livia sätter dem i halsen senare!
Men vad ska det då bli? Till helgen, när vi är hemma igen, så kommer vi ha en garderob och en sänggavel. En sänggavel av olika brädor och en garderob bakom med varsin sida för mig och sambon. Äntligen ska han kunna hänga upp sina nya skjortor och jag kan hänga mina klänningar här istället! Det ska bli så skönt! Vi planerar att vara helt färdiga med den på söndag. Men tills dess är vi i Ramnäs där jag och Livia mest hänger med min familj. Livias haka ser helt okej ut och det känns som om vi har svinkopporna under kontroll.
Hon mår inte dåligt och det verkar inte klia. Hon är sjövild som vanligt! Nu på morgonen har hon av någon anledning ägnat sig åt att krypa in under sängen. vad spännande det måste vara att vara så här liten!
Heh svinkoppor! Inte roligt alls! Och känner exakt igen den där berättelsen med en liten prick man inte ens reflekera över som sedan växte STOR o vätskande över en natt.
Jag fick det när jag jobbade i förskolan, men det är ju inte farligt eller gör en seg så det är ju skönt iaf. Dock väldigt jobbigt när det bara vätskar o håller på i det som känns som en evighet, som vuxen blir man nästan galen tillslut. Men ja tydligen är det inte så vanligt att få det som vuxen så jag hade väl otur.
Jag hoppas ni slipper iaf :)