När Livia är 13 månader

 
Älskade Livia. Jag vet inte hur länge jag kommer att räkna månader. Kanske tills du är ett och ett halvt. Kanske slutar jag efter den här. men jag gillade att sammanfatta månaderna på bloggen, så kanske fortsätter jag tills du fyllt 2, Livia. Så har jag dina två första år ganska noggrant nedskrivna. Kanske kan jag skriva ut dem till dig också. Idag är du i alla fall 13 månader men det känns som om det bara var några dagar sedna vi firade din ettårsdag.
 
Det hände någonting när du fyllde ett. Du blev ett barn. Som genom ett trollslag var du inte längre min lilla bebis, utan du gick och du pladdrade. Du satte ihop dina två första ord dagen efter din födesledag. Då pekade du förståndigt på lampan och sa: "Titta dä!". Du började på dagis veckan därpå och där lärde du dig att gå. Inte många dagar senare lärde du dig att springa. Nu trippar du fram, klättrar och leker på ett helt annat vis än du gjorde före din födelsedag. 
 
Det var som om allting blev enkelt när du fyllde ett. Åh, det måste vara frustrerande för vissa att läsa, men så känns det. Jag förstår varför det är vanligt med ca 2 år mellan barnen, för helt plötsligt är allting så enkelt. Man får en övertro på sig själv som förälder. Du kan så mycket själv, du är alltid, alltid glad och du sover bra om nätterna. Förutom några dagar nu när du, din lilla stackare, fick fem tänder samtidigt, så har du sovit hela nätter sedan en bra tid tillbaka. Vi lägger dig mellan 8 och 9 och sedan sover du tills tidig morgon. Även då somnar du om om du får en ren blöja och en flaska varmvatten eller välling. Nu när du haft ont i munnen har jag köpt välling igen. Du har inte kunnat tugga. Men det är äntligen på väg bort.
 
Jag älskar våra dagar just nu. Du går på förskola fyra dagar i veckan fyra timmar, och då får jag jobba. Det gör att jag alltid längtar efter dig och har mer energi och tålamod på eftermiddagarna. Vad vi leker! Nu när våren kommit är vi ofta ute och du äskar det du fick i ettårspresent, sandlådan, gungan och rutschkanan. Inne är favoritleksakerna din gula boll, din rävnalle och din tiger. Och bollhavet! Du springer glatt och kastar dig i det, eller sitter och slänger bollarna pt alla håll. Det där bollhavet är mycket älskat, och Hollie står ofta intill och gnyr för att hon inte får jaga bollarna. Ni börjar leka nu, du och Hollie. Hon är så försiktig med dig, fastän du drar och sliter i henne. Det är vackert att se.
 
 
Det är så extremt roligt just nu. Du är så extremt rolig!