När Annie...

Jag sitter i soffan och njuter av tystnaden, lugnet. Livia sover. Jag har snott dagistekniken för att få henne att somna. Jag körde samma taktik på min första hund när hon var valp. Man håller bestämt men försiktigt personen i fråga liggandes tills den somnar. I hundens fall sprattlade valpen några minuter innan hon insåg att hon var trött, och tvärsomnade på några minuter.

 

I Livias fall innebär det att hon får en vällingflaska, sedan lägger jag en arm runt henne och en hand på henne, och så somnar hon oftast innan vällingen är slut. I de fall hon inte gör det, så håller jag henne mjukt men bestämt kvar liggandes. Ibland är jag tyst, ibland nynnar eller sjunger jag, ibland berättar jag någonting för henne. Det beror på. Ibland illvrålar hon, inte något panikljud, utan bara så frustrerat och så trött. Man hör tröttheten i hennes tjut, protesten. Ikväll var det några höga, rejäla protester, ett par försök att ta sig upp, men det tog inte ens tio minuter, sedan sov hon gott. Det kanske låter brutalt, men det är det absolut inte. Tvärtom är det jättemysigt, att ligga intill henne. Hon skriker ju för att hon är övertrött men inte vill sova, inte för att hon är ledsen. Och det är sällan många skrik och absolut ingen lång stund. Som längst har det tagit en halvtimme, men då har hon inte skrikit i en halvtimme, utan legat vaken och hummat och försökt sätta sig upp. Ibland ligger hon tyst och blinkar sömnigt tills ögonen faller ihop.

Så här gör de alltså på förskolan när hon inte vill sova. De lägger henne på hennes madrass och lägger en hand på henne, gungar försiktigt och låter henne ligga där tills hon somnar, vilket brukar vara efter ett par, tre protester. När jag hörde det trodde jag att de skojade. Jag har kämpat i timmar ibland med att natta Livia! Som längst i fyra timmar, en kort nattning ca 30-40 minuter. Nu tar det 10-30 minuter, med deras teknik. Nu måste vi bara byta till vanlig säng, för det är svårt att få det att fungera i spjälsängen, det blir inte samma mys. Jag nattar henne antingen i hennes tält eller i vår säng just nu. När sambon är hemma bär vi över henne i hennes säng efteråt, men nu när jag är själv vågar jag inte röra henne, så hon får sova kvar hos mig. 

 

Så nu sitter jag här, efter den kortaste nattningen hittills. Varje kväll får hon ett bad, och det älskar hon, sedan borstar vi tänderna och går och lägger henne. Idag läste jag Askungen för henne. Det kom några protester, men inom 10 minuter sov hon som en stock. Jag kunde gå ner, lägga mer ved på brasan och bara sitta ner och andas en stund. Skriva dessa rader. En inblick i livet som småbarnsförälder. Det är så olika för alla, det här med att få barn att sova. Jag är så enormt lycklig att vi äntligen hittat något som fungerar för oss. Det får liksom hela livet att lugna ner sig!