När det börjar skilja sig

Fram till och med ca v30 har mina två graviditeter varit i stort sett identiska. Ordentligt med foglossning och trötthet i början och illamående så fort blodsockret sjunkit. Sedan försvann illamåendet och tröttheten runt vecka 13-14 och foglossningen togade bort helt mot slutet även om det höll i sig något längre med Livia. Jag har varit pigg, känt mig rörlig och smidig och inte alls så där klumpig eller tjock som de flesta verkar göra. Tvärtom har jag haft två rosaskimrande graviditeter, sådana andra hymlar om att dem inte finns eller sådan alla vill ha. Jag känner mig så vacker, helig typ, och rofylld. Jag älskar att vara gravid!

Åderbråcken jag fick med Livia kom tillbaka den här gången och har blivit större, men annars så har jag inga krämpor alls. Visst får jag samandragningar om jag är för aktiv, det fick jag inte förra gången. Men tar jag det lugnt så försvinner dem, så vi har börjar mysa mer och tittar på några avsnitt Bamse de kvällar jag måste vila. Det är helt underbart på sitt sätt. Adam förstår och gör mycket mer här hemma. Han är ju hemma på ett helt annat sätt den här gången, tar han om och avlastar mig. Det är guld värt! 
 
Men de senaste veckorna har jag märkt att graviditeten är annorlunda den här gången. Delvis att moderkakan sitter fram nu, och delvis att barnet ligger annorlunda än Livia gjorde under den här veckan (så här dags låg hon på tvären). Det gör att sparkarna känns helt annorlunda. Livia var hårdhänt och sparkade mycket. Den här är mycket snällare, men rör sig mer ofta upplever jag. Sparkar inte längre, utan sträcker sig mer och trycker oftare mot urinblåsan, vilket resulterar i panikrusher till badrummet för min del trots att jag nyss varit där. Livia rörde blåsan enstaka gånger. Själva rörelserna är tydliga, men jag tror att moderkakan dämpar dem lite. De syns tydligt ändå, troligtvis för att jag är så mager. Ofta syns inte sparkarna särskilt tydligt när man har moderkakan i framvägg. Den här bebisen hickar extremt sällan, medan Livia hickade typ 10 gånger om dagen. 
Vi är i alla fall redo nu, både vi och bebisen. Den ska bara ligga kvar några veckor till och gå upp lite i vikt. BB-väskan är packad och klar, det finns några blöjor hemma, spjälsängen är bäddad och klar i barnrummet, vår bedside crib är intagen och uppställd i sovrummet (Livia har väldigt svårt att förstå att det inte är hennes säng, och när jag säger att det är bebis säng lägger hon sin "bebis" eller "gocka" där istället). De första kläderna är upptvättade och ska bara in i barnrummet men jag behöver lösa bättre förvaring först. Vi har bett syrran komma hit omrking den 10 december så vi har någon här ifall bebisen kommer lite tidigare. Vi vill helst att hon är med på förlossningen, men troligtvis blir hon bara valpvakt då restriktionerna skärps nu i och med pandemin och dess ökning den senaste tiden. Detkan ju ändra sig. Det är ju över en månad kvar tills det är beräknat. Man kan ju hoppas att den i alla fall stannar inne till Lucia! Livia kom ju lite tidigare och jag tror inte den här kommer att gå över heller. Men man vet ju aldrig. Som sagt, graviditeterna är ju olika! 
 
Det här är min lista för BB-väskan förresten. Den har utgått från vad vi använde/saknade/inte använde förra gången. Onödigt att släpa med sig är t ex babyskydd och babynest. Babyskyddet kan gott vara kvar i bilen så bär man ut barnet i sjal eller i famnen. Mindre att släpa på! babynestet använde vi typ aldrig så där skulle det gå lika bra att lägga barnet på sängen de sekunder det inte ligger hud mot hud på bröstkorgen.
 
 
En annan sak vi ska ta med är matlådor. Just nu är restriktionerna sådana att man inte får lämna avdelningen, så partnern får inte gå och köpa mat. Hen kan dock beställa samma som vi mammor får. Men då Adam äter Ketokost just nu kommer han behöva ta med något om han ska följa sin kost.
 
0 kommentarer publicerat i Barn, Personligt;
Taggar: Andra barnet, Att vara gravid, Gravid, packat bb väskan, redo