När det gått en månad

 
Jag har vant mig vid känslan av att ha ringen på fingret. Den är så vacker, så speciell. Den behöver tvättas igen, stenen blir snabbt matt i färgen annars. Men det gör mig ingenting, för den är fin avsett. Ringen är inte den mest praktiska, men man vänjer sig. Jag älskar den. Funderar på att någon gång i framtiden byta stenar i den, till något mer färgglatt. En blekrosa morganit bland blekgröna diamanter kanske. Man kan ju drömma i alla fall!
 
Jag ser fram emot att få bilderna från fotografen, så att jag kan visa er. Jag ser fram emot att få lite fritid, så jag kan redigera dem jag själv tog under resans gång. Det har varit nästan konstant vabb sedan vi kom hem, men nu har vi klarat en månad som officiellt gifta, även om vi själva fortfarande vill se det som en förlovning. Vi längtar jättemycket efter det stor abröllopet, med all familj, släkt och vänner. Ett sommarbröllop på Gotland. Kanske 2023 eller 2024. Post-Covid-19. Jag tror vi är många som längtar tills post-covid-19!