När man äntligen är färdig!
Jag köpte ett skåp förra sensommaren/hösten. Eller rättare sagt, ett halvt skåp, ett skåp med potential. Men jag köpte mer än en möbel. Jag köpte möjligheten att förverkliga en dröm. 185 kronor betalade jag för det just där och då. Sedan har det ju tillkommit kostnader för att göra det så som jag ville ha det. Det finaste var just att när jag kom hem, upptäckte jag att den gamla ägaren skrivit om skåpets ursprung på baksidan. Så jag lade till det jag själv vet och gjort. Kanske kommer någon en dag att baxa ut det från vårt hus och läsa det med samma förvåning, nyfikenhet och känska av historia som jag kände.
Skåpet har alltså stått i vårt kök i över ett år. Jag tror jag köpte det i september eller oktober 2019, först ställde jag det i vårt förråd men så tyckte Adam att det lika gärna kunde stå inne, så skulle det "sporra mig att göra klart det". Jovisst, sporrad var jag, men i efterdyningarna av bröllopssäsongen fanns inte tid, sedan har det varit antingen tidsbrist eller pengabrist som stått i vägen.
Att bygga en möbel är lite mer pilligt och tidskrävande än att skruva upp en hylla, det behövs vissa verktyg och framförallt ett ställe att vara på. Under vintern hade jag inte det sista. Verktyg för vissa saker hade jag inte heller, till exempel större tvingar. Skåpet är pluggat och limmat, och bara ett par enstaka skruvar sitter som förstärkning i själva konstruktionen, medan brädorna bak är skruvade. Träet sågade jag upp ute i trädgården när det var uppehåll, delvis i skenet av en arbetslampa eftersom att dagstimmarna gått åt till Livia. Vissa saker kan hon vara med på. Som att limma ihop möbeln. Men medan sågarna går är det för högljutt (prova att sätta hörselskydd på en unge som inte ens vill ha mössa...) och sedan kan jag inte såga och bära henne samtidigt, hur gärna hon än skulle sitta i min famn medan jag gjorde det. Sista 1,5 månaden har det varit min famn som varit favoritplatsen.
Benen på skåpet är från IKEA, men jag fick kapa av dem ungefär 6mm då jag i brist på tid och verktyg fick tänka om konstruktionen och missade att räkna m måtten på de redan tillsågade delarna. De sitter med ett metallfäste som jag först satte underifrån och då höll de inte alls, men när min kära mor föreslog att jag skulle sätta det åt andra hållet blev det hur stabilt som helst! Ibland behöver man tänka utanför sin box!
Efter det blev det dags att måla. Jag hade lite "chalkpaint" kvar sedan jag gjorde mitt skrivbord förra sommaren och jag köpte två burkar till via nätet. Annie Sloan, en liten bruk Florence och en större burk Provence. Jag grundmålade skåpet blått och slängde på de andra burkarna med lite gult och grått och säkert ytterligare någon blå nyans. Sedan slipade jag och målade till det sista med en torr pensel. Livia fick en torr pensel och gick omkring och "målade" hon också. Det tyckte hon var jättekul! Om något år kan vi säkert doppa hennes pensel i färg. Men den här gången var det mitt jobb.
När jag var nöjd hjälpte Adam mig att lyfta upp delarna, som jag vaxade och skruvade ihop. Det här gjorde jag medan vi vabbade, jag var sjuk och Livia vaknade och hade feber. Bilderna ni ser när hon ligger på mig är tagna typ klockan två på natten, när hon vaknade till och inte ville somna om, så Adam gav upp och lät henne vara med mig och måla. Hon typ somnade på mig där jag låg. Det var inte så praktiskt, men mysigt!
Och resultatet?
Mitt drömskåp. Turkost med inslag av grönt och petrol. Mer grönt i kvällsljus och mer blått i dagsljus. Beslagen köpte jag medan vi bodde i USA och jag tyckte det var kul med lite udda och ovanliga detaljer som bryter av helt. När man gör så här tycker jag att det är viktigt att på något vis markera att skåpet är omgjort och inte försöka låtsas som om det vore 100 år gammalt och naturligt slitet.
Mest nöjd var jag med patinan. Som sagt, en blandning mellan att slipa fram undre lager och att måla med torr pensel. Sedan hade jag mest genomskinligt vax men även lite brunt och svart på vissa ställen.
Vi var ivriga att plocka in! Vissa saker är finsaker som inte används så ofta, andra saker vi använder jättemycket och ville ha mer lättillgängliga. Bilderna ovan togs på kvällen efter att skåpet var klart.
Och dessa bilder togs morgonen efter. JAg blir lycklig varje gång jag ser det. Jag älskar färgen. Jag har drömt om ett slitet, turkost skåp sedan typ 2012, när jag såg något indiskt i någon tidning första gången. Nu har jag ett!
Nu hade jag ju det mesta sedan tidigare, men om jag skulle ha köpt allting nytt så hade det kostat ca: Trä 800kr, färg ca 700kr. Beslag ca 200kr, vaxet ca 150kr. Benen 99kr, fästena ca 50kr. Skruvarna ca 50 kr. Pluggarna ca 60kr. Sedan tog ju inte allt slut, men totalkostnaden blev kanske 2500kr.
WOW, skåpet blev verkligen himla läckert!