När man är sin mors dotter
När jag var en liten skrutt var det bästa jag visste att besöka farmor. Att gå in i hennes sovrum och ta fram det stora skrinet i läderimmitation och sätta mig på det släta överkastet. Öppna lådan och plocka bland gnistrande bijoterier. Sätta dem på mig tills jag såg ut som en liten julgran. När vi blev större fick vi då och då något smycke ur den där boxen. Idag är den nästan tom och det som är kvar är ganska så trasigt efter två flickors ivriga lekande. Sina "finsmycken" förvarade farmor på andra ställen, såklart.
Jag gick igenom smycken som jag inte avänder längre och gjorde i ordningen en del som ska säljas på Tradera. Jag hittade ett träskrin som jag inte använder längre, och gjorde i ordning en liten låda till Livia. Det grå, långa pärlhalsbandet stal hon ur min Tradera-hög, men jag har inte hjärta att ta tillbaka det. Det är hennes favorit. Dock är det så långt så man får ha henne under uppsikt. Halsband innebär ju en viss stryprisk.
Men det bästa hon vet just nu är att plocka ur och in i sin lilla låda. Sätta på sig armband och halsband på armar och ben eller på mig. Hon älskar känslan av pärlor mellan fingrarna - precis som jag gjorde. Jag minns hur jag stod lika hänfört och lät kedjor och pärlor rinna mellan fingrarna.
Vi försöker att låta henne utforska och prova. Undersöka. Just nu vill hon ju göra alllt vi gör. Förutom att leka med sina smycken tycker hon om att plocka ut och in i diskmaskinen. Det är så häftigt att kunna prata med henne och inse att hon lyssnar och förstår. Hur hon stänger saker om man ber henne eller springer med föremål mellan oss. Det är roligt att vabba just nu! Hon är så nyfiken, så bestämd och så ivrig att hjälpa till. Jag känner igen mig själv i henne, hur jag minns mig som barn och vad mina föräldrar och äldre släktingar sagt. Hon är så vild men samtidigt så snäll och hjälpsam.
Det ska bli så spännande att se vem hon blir som storasyster. Vem hon blir som människa. Hon är en sådan underbar liten tjej redan nu. Som förälder är vi så tacksamma men också oroliga. Det kan omöjligt bli så här en gång till! Hur ska nästa syskon bli och hur ska vi göra för att det inte ska finnas någon skugga från Livia som den faller in i? Ni som har fler barn får gärna berätta hur det är, om det är enkelt att se dem som individer och inte jämföra dem.
Älskade unge!
Det är på samma sätt enkelt att se två syskon som individer men lika lätt att alltid jämföra dom. Mänskligt kanske men lite fel kan jag tycka så här när jag är efterklok. Du och din syster var trots allt så olika så det blev lättare att sluta med dumma jämförelser när ni blev äldre