När Saga är två månader

Du är två månader nu, lilla Saga. Min lilla Hobbit. Eller "Little Shark" som jag också kallar dig. Jag pratar engelska med dig, så "Hey baby" är nog det du hör mig säga mest. Du ser ut som en Hobbit med din mörka kalufs, som blir jätte-krullig när det är fuktigt. Du äter som en Hobbit också, två, max tre timmar mellan målen. Du är sorglös och glad, precis som en Hobbit. Du är nöjd med det mesta, bara du får vara med, antingen i spjälsängen och beundra mobilens sakta vajande, eller i selen när vi är på äventyr. Du sover igenom din systers rop och skrik, reagerar inte nämnvärt när hon drar av dig strumporna och försöker sätta på dem igen på dig eller sig själv... eller på mig.
 
Ditt hår är mörkast i topparna och blir sedan bara ljusare. Det glimmar guldrött i solskenet men mörkblont annars. Kanske får du din pappas hår, som blir riktigt mörkt på vintern och guldfärgat om sommaren. Jag hoppas du ärvt hans lockar. Än så länge verkar det så. Dina ögon är mörkt, mörkt blå, med en mörkare ring runt irisen; än så länge väldigt lika mina till färgen men Adams och Livias till formen. Stora, nyfikna brunnar som intresserat följer oss med blicken. Som kisar trött när du är mött och belåten och somnar i min famn.
Du är så glad hela tiden! Vad du ler...! Du börjar försöka låta nu också, härmar ljud som antagligen kommer att bli skratt. "Au" säger du oftast och du ser väldigt allvarlig ut när du säger det till mig. Det låter också som "Näää!" när du är arg, vilket du sällan arg. Vad vi skrattar då, jag och din pappa! Det låter så kul! 
 
Men hur älskad du än är av oss är din syster nog mest förtjust i dig. Hon klappar på olika ställen och säger "Här, bebis här!" och vill att vi ska lägga dig där. Hon säger "bebis kom!" när vi ska gå till ert rum och "bebis borta!" när du är utom synhåll. När du är ledsen blir hon ofta ledsen och ger gärna dig gosedjur hon själv gillar. Ibland slänger hon dem rakt i ansiktet på dig så man måste hålla lite koll... men hon menar väl. Likaså ger hon dig andra leksaker när hon kan. Hon lägger dem runt dig när du ligger i spjälsängen. Ligger du i soffan eller i sängen vill hon kramas med dig och ligger du på en filt på golvet lägger hon sig bredvid dig och vill pussas och kramas. Inte så kul nu när hon var förkyld i två veckor, men du Saga, du klarade dig fint ändå med enbart några nysningar och enstaka hostningar. Tack och lov för det! 2 meters avstånd... vi lyckades nog med det i 2 minuter. Livia vill vara nära dig och om du gråter springer hon genast och säger till mig. Du heter Bäbis eller "Jadja" för hon kan inte uttala ditt namn än. Oavsett så älskar hon dig!!
 Älskade lilla unge!