När Annie...

Ja, nu har det verkligen sjunkit in för mig (inte för Adam dock, det händer nog inte förrän på sjukhuset), att det kommer en bebis till vår familj. En liten person. Jag börjar få en bild av hur livet kommer att se ut. Minns hur det var att inte få sova, att amma sig igenom nätterna, oroa sig över att storasyskon skulle lägga filtar eller leksaker på bebisen i spjälsängen.

 

Jag skulle dammsuga vårt sovrum, men det slutade med att jag möblerade om. Inte snyggt, med sminkbordet delvis för aktanförren, men praktiskt! Nu kan vi röra oss bättre i rummet. Lakanen till spjälsängen är tvättade. Babygymmet ocksä. Sängen används mest som förvaring av våra kuddar, som annars ska ligga på den bäddade sängen. Men senaste tiden har vi inte orkat bädda, så de blir liggande där. Jag har sänkt kraven, främst på det visuella. En bäddad säng i ett rum vi knappt är i känns onödigt när energin inte räcker. Och vad gör det egentligen att spjälsängen täcker 20cm av en dörr vi inte använder annat än för att vädra på sommaren?

 

Jag drömmer om 2024, när vi förhoppningsvis kan finslipa planerna på att bygga ut huset, och 2025 när det förhoppningsvis blir klart. När den där balkongen försvinner och blir vårt sovrum istället. Vårt sovrum blir nytt rum till tjejerna. Och deras rum blir bebisen, och förhoppningsvis det fjärde barnets, barnet vi ännu drömmer om. En stor rotation, som kommer kosta i tid och energi och i pengar. Som vi hade hoppats genomföra den här våren egentligen, men som vi sköt på redan förra våren. Då sköt vi det till 2024, nu tror jag ritningarna är klara tills dess men själva byggandet blir till våren 2025. Då kommer vi ha ett fint och mysigt sovrum igen. Nu fokuserar jag på den här kommande tiden med bebisen.

 

För ett tag sedan köpte jag en bok på loppis, som vi läste om och om igen med tjejerna. Livia är nu helt insatt i hur en bebis blir till och vad som händer där inne. Men det hindrar inte otåligheten. Jag berättade att jag skulle på kontroll förra veckan hos doktorn och Livia utbrast något i stil med "Åh, kan du inte ta ut den idag?". Nej, inte än, hjärtat. Mitten av maj, helst efter BF, om jag får bestämma. Det är mycket att göra tills dess och vi kommer bägge ha mycket med jobb och skola, så jag hoppas bebis inte är allt för ivrig att komma ut. Jag har ännu inte hämtat hem några babykläder, men jag tänker att i v30 ska jag göra det. Tvätta upp och vika in i lådor. För man vet ju aldrig. Bebisen kan komma vilken dag som helst nu. Imorgon går vi in i tredje trimestern och den är ju i stort sett klar, den behöver bara stabilisera lungorna och lägga på sig lite i vikt och längd för att orka ordentligt ute i stora, vida världen. Men rent vetenskapligt är oddsen för överlevnad höga nu. Det känns i alla fall bra.