När Annie...

Tiden går så snabbt. Det känns som om det var igår vi krånglade med att du skulle klättra upp på bordet hela tiden. Nu i efterhand kan vi skratta åt de tuffa veckorna av totalt kaos. Visst klättrar du fortfarande glatt upp på saker, men köksbordet har du tröttnat på. Nu lyssnar du också och klättrar oftast ner dig när vi ber dig. Framförallt klättrar du inte upp om det inte står någonting intressant där, som adventsljusstaken eller vattenglas. Har vi bara tomat på bordet är du smart nog att inte bry dig om bordet längre. Du har annat, viktigare för dig.

 

Du har blivit ett litet barn. Du kommunicerar tydligt vad du vill genom att peka eller försöka säga orden. Du kallar dina systrar för Lia och Jaja, eller så säger du Lia till båda. Du kallar Geisha för Geja och du säger blöja och pekar vart den finns. Vi frågar dig om du vill att vi byter den, och behövs det nickar du, vill du inte men det behövs skakar du på huvudet och springer sedan iväg och gömmer dig, så vi jagar efter. Behövs det inte skakar du på huvudet och fortsätter med det du höll på med innan. Ofta verkar du bara vilja peka ut för oss vart den sitter. Helst vill du pott-träna nu, men vi har inte tid. Efter jul, när vi kommer hem igen, då kör vi igång. 

 

Just resan nojar jag mig för, eftersom du inte gillar att sitta still. Du är oftast lätt att åka bil med, men du kan bli hemskt arg när du är uttråkad. Det gäller att ta många pauser så att du får röra på dig. Det kommer att bli en bra resa - färst ska vi till din morfar och sedan vidare till mormor, så det blir inte en enda lång väg. Men just bilen är din inte så förtjust i om man inte räknar att köra den själv - att stå på förarsätet och leka att du kör är något av det roligaste du vet.

 

Annars är dina favoritlekar fortfarande att dammsuga, dansa eller leka med skruvdragaren. Du gillar att den låter och lyser när du trycker på knappen. Allt som blinkar är du väldigt förtjust i just nu, lampknappar särskilt. Du älskar att tända och släcka lamporna. Du börjar tycka att et är kul att rita, men att läsa böcker är inte din grej ännu. Att sparka bort böckerna när vi läser eller dra Saga i håret medan vi läser, det gillar du däremot. Den enda bok du kan lyssna på är fortfarande Blocks, men vi måste bläddra snabbt för att du inte ska tröttna. 

 

Du är fantastisk med djuren och med dina systrar, men självklart tar du i för mycket efter en liten stund. Jag blir så irriterad på alla kommentarer från utomstående när jag tillrättavisar honom, om att ”det är typiskt pojkar”. Nej, det är typiskt bebisar. Hans två systrar gjorde exakt likadant i samma ålder och jag blir så irriterad på hur samhället rättfärdigar vissa beteenden hos pojkar men korrigerar dem hos flickor. Jag är lika sträng med att William ska klappa katterna snällt som jag var med hans systrar, och det ger resultat.- ”Nej William, man måste klappa försiktigt, annars får katten ont och vill inte gosa med dig mer” säger jag och fångar upp handen som drar i kattens päls eller börjat klappa mer som en yxa än som en klar, och visar försiktigt med antingen hans hand eller min. ”Så här klappar man katten”. Det är så tydligt för mig som haft två tjejer tidigare hur andar runt omkring beter sig olika beroende på babyns kön. Pojkar kommer undan med så mycket, folk skrattar och säger bara ”så är pojkar” men med tjejer är alla runt omkring mycket mer på, säger åt dem att lugna ner sig, sitta still, vara snälla, vara försiktiga… vet du, William, jag tror att du kommer att växa upp till en väldigt fin pojken. Omtänksam och kärleksfull. Det är du redan och det är de sidorna vi uppmuntrar hos dig.

 

Du har varit förkyld, troligtvis haft covid, och varit i min famn i en veckas tid. Oj vad jag har njutit! Du har varit en liten koala som helst vill krypa in innanför min morgonrock. Vi har gosat mer de senaste veckorna än det senaste halvåret, för när du är frisk har du inte tid med mer än korta små kramar. Du är alltid upptagen i lek och att utforska världen. Det har varit så mysigt att få rå om dig.

 

Du har haft det tufft med sömnen nu, eftersom vi har flyttat. Läggningarna har blivit senare och du har plötsligt nattats i ett rum mycket ljusare än du varit van vid, så det har tagit ett tag för dig att ställa om. Förut lade vi dig bara med en flaska i din säng och satte på en blinkande lampa som du somnade till. Nu läser vi böcker, i december 3 pixi-böcker från era kalendrar och kanske några till, om vi hinner. Du härjar runt och ibland kommer du och lägger dig hos oss, tittar lite i böckerna, men oftast klättrar du i bokhyllorna eller leker med lampknappen, kommer och drar Saga i håret eller försöker ta boken ifrån oss för att få en reaktion. Jag och Livia är bra på att inte ge dig det, utan att vara lugna och inte reagera så mycket mer än med tydliga ”Nej, vi har den nu, du får komma hit och läsa med oss när du vill” men Saga brusar upp och blir hemskt irriterad, vilket du tycker är himla kul. Det är därför du är på henne så mycket. Men hon börjar bli riktigt duktig med dig nu också. Häromdagen hörde vi henne säga ”Nej William, du får inte riva mitt duplo-hus, det är inte kul! Ingen vill leka med dig om du bara förstör!”. Är inte det häftigt sagt av en snart 4-åring?

 

På tal om duplo börjar du bli bra på att bygga och sätta klossar på varandra, men du har ingen plan utan sätter dem lite huller om buller. Mest älskar du figurerna och bilarna. Du gillar inte motorcyklarna lika mycket, men annars kör du omkring med fordonen och brummar.

 

Mat då? Favoriten är pasta och du skakar oftast på huvudet när vi räcker fram något, innan du ändrar dig och slukar det. Du älskar mat och äter fint med sked nu. men alltid när du är klar ska du gegga in det i håret, så vi måste tvätta dig dagligen. Särskilt på morgonen kommer du till förskolan och luktar leverpastej eftersom du kan gnugga in det så bra i håret och vi lyckas inte få bort det förrän till kvällen när vi tvättar av dig ordentligt. Du älskar att bada men hatar att bli tvättad. Nu har vi inget badkar längre men vi ska skaffa en balja. vattenglaset plaskar du gärna med handen i, så du får inte ha glas själv, men dricker fint när man räcker fram ett.

 

Annars sover du hela nätterna och vaknar alltid först, pigg och glad mellan 7 och 8 på morgonen. Du kommer glatt in till oss och vill ha morgongos, innan du börjar busa. Du tänder lamporna och tjattrar glatt. En gång försökte du sätta på mig mina glasögon men böjde sönder dem istället så att jag fick åka akut till optikern. Tack och lov kunde de värma upp em och böja tillbaka dem. Du gillar att sno våra mobiler eller att leka lite med min smartklocka medan vi slumrar, så mobilerna får vi gömma. I morse drog du sönder mitt armband så vi fick pärlor i hela sängen. Du vet verkligen hur du ska väcka oss! Oftast kommer Livia in till oss strax efteråt och jag får en härlig stund med er båda innan jag släpar mig ur sämngen. Du skuttar runt på morgonen, och man blir så glad av att se dig. Du är verkligen en liten solstråle.

 

Du är extremt rolig, busig och smart. Du skrattar mycket och är sällan arg, men när du är det så dundrar det. Du har stenkoll på vart saker finns och vi får lura dig för att få ha telefonerna ifred. Du klättrar upp eller hämtar pallar om vi ställer något precis utanför räckhåll.Jag har sett dig gråta bara ett par tre gånger. Oftast är du glad eller arg och aldrig någonting mitt emellan. Ditt leende smittar och du är verkligen en magnet för alla. Förskolebarnen älskar dig, särskilt tjejerna. Jag pratade med en annan mamma häromdagen och hon sa att hennes dotter pratar jättemycket om William, om hur söt och gullig han är. När vi kommer på morgonen ropar de till dig och Livias kompisar tar ofta dina händer och går iväg med dig. Du älskar förskolan nu och springer ivrigt iväg för att leka utan en blick bakåt, även om du är hemskt glad att se oss när vi kommer på kvällen. Oj vilken kram du ger oss då! Du är så bra på att kramas.