När Annie uppdaterade trädgården
Så här såg vår trädgård ut helt nyligen. Jag hade satt upp ett provisoriskt stängsel för att Hollie inte skulle hjälpa till och gräva. Men det var trist och dött och inte alls hemtrevligt och ombonat. Så jag och sambons mamma tog en sväng till trädgårdshandeln här i Visby och jag kom hem med tio gånger så mycket som jag planerat. Sedan tillbringade jag hela dagen ute i det vackra sommarvädret.
Jag har alltid älskat att vara utomhus. Trädgårdsarbete är så avslappnande. Man pysslar och lyssnar på fågelsången. Eller så har man en ljudbok i ena örat. Jag lyssnade på sista boken av Game of Thrones. Eller, den sista som kommit ut. TV-serien ligger före bokserien. Jag älskar att lyssna på ljudböcker. Nästan lika mycket som jag älskat att lyssna på fågelsången.
Den här rabatten grävde sambon och hans mamma upp för några veckor sedan, och efter det har den stått tom och ödslig. Hollie har varit behjälplig och försökt plantera hundleksaker i den, kanske i ett försök att få fler. Så därför satte jag upp det lilla stängslet för att hålla henne ute. Nu har jag ersatt det av stenar. Stenarna hindrar henne en aning och gör det mindre lockande att gräva. Hittills har hon inte grävt upp mina rabatter.
Det satt en blomsterlåda vid hallfönstret, full av döda blommor. Så jag tömde ut den och satte andra blommor i den istället. Mer levande. Än så länge. Vi får se hur länge vi lyckas hålla liv i dem. Vad mer har jag planterat då? En murgröna flyttades från andra enden av trädgården till den här rabatten. Två nejlikor inhandlades och planterades bredvid de där underbara gröna växterna med rosa i. Jag har ingen aning om vad dem heter, men så ska jag ju heller inte prata med dem, så det spelar nog ingen roll.
Sedan tidigare hade vi en annan liten buske där, så den fick sitta kvar. Den har stora, fina löv, så den verkar i alla fall trivas. Värre är det med den där gulaktiga busken... den hämtade sambon och hans mamma från hans barndomshem, om jag fattade det korrekt. Men vi glömde bort att vattna den eftersom han planterade den rätt så långt bort utom synhåll... vi får se om den överlever.
Nyplanterade rabatter är så fina. Kontrasten mellan den svarta jorden och de färgglada blommorna. Och stenarna tog jag från andra sidan av tomten, där dem legat som dekoration runt altanen. En altan som är mycket finare utan dem...
Jag längtar efter att trädgården blir lummig av blommor. Jag älskar blommor. Jag valde starka färger som lyser upp. Fönstren på huset är nästan roströda, så jag ville fortsätta i den röda färgen, men det fanns inte så mycket i just rött som jag tyckte om. Så det fick bli rosa och rött som inslag i det gröna. Vissa tycker att rosa och rött inte passar ihop. Jag håller inte med om det. Allt handlar om balans, mängd och nyans. Jag tycker att rött och rosa kan vara fint ihop.
Rött är en färg jag aldrig funderat mycket på. Det har alltid varit en julfärg i mina ögon. Men det är sambons favoritfärg (förutom svart, han älskar svart...) så kanske har jag vant mig mer och mer vid den med åren. Trots allt, så målade jag ju en bänk röd för några år sedan...
Så nu är det fint och blommigt! Jag måste bara komma ihåg att vattna... det är värmebörja just nu, det har nog ingen missat. 24-30 grader de senaste veckorna och inte en droppe regn. Det känns nästan som att bo i Santa Barbara igen. Fast mycket bättre.
Jag planterade lite blommor i krukorna förra ägaren lämnat kvar. Lavendeln fanns redan här, men nu bor den i en kruka. Det känns lyxigt att hitta stora krukor i förrådet här. Att röja i de få förråd som finns här är lite som att gå på skattjakt. Det mesta är skräp (tömde 5 säckar brännbart skräp från planteringsboden) men här och där hittar man lite juveler också. Som dessa krukor och den blå bollen.
Men hur mycket jag än älskar att vara ute i det fina vädret och påta i trädgården, så älskar Hollie det ännu mer. Det betyder att hon också får vara ute med mig, och att jag då och då kastar någon av hennes leksaker. Hon har lärt sig vart hon får vara nu och kan vara ute själv. Men jag liter inte helt på henne än. Med tiden kommer hon kunna vara lös ute i trädgården på egen hand. Men dessa varma, soliga dagar är jag ute med henne så mycket jag bara kan.
Det här huset. Jisses vad jag älskar det. Ska ni kika på hur det såg ut före och efter då?
Samma stentrappa. Samma hus. Men lite mer liv och glädje. Nu är det min favoritplats att dricka morgonkaffet på. Bland blommor. Och kasta leksak till Hollie under tiden.
Och nu, rabatten. Nu är dne lite mer uppdaterad. Så får vi se vad som överlever...